torsdag 28 april 2016

AMBULANS TILL SAHLGRENSKA

I tisdags kväll, vid 20:00-tiden började jag känna mig vrålungrig. Jag åt lite nötter för att stilla den värsta hungern. Sedan gick besvären återigen upp till bröstet och ryggen, och höll i sig i flera timmar. Jag försökte sitta, men det gjorde ont i ryggen. När jag sedan skulle försöka sova, så gick inte det heller. Hur jag än låg, gjorde det ont i ryggen.
Jag velade i huvudet en stund, men tog sedan 2 ipren. De hjälpte inte. Då hade jag haft besvären i ca 4 timmar.
Till slut ringde jag ambulansen (i o m att jag blivit rekommenderad att göra detta på senaste vårdcentralbesöket med samma symptom), som kom till jobbet och sedan förde mig till Sahlgrenskas akutmottagning. Jag fick morfin, för att lindra smärtan samt för att slappna av. Benen skakade och jag andades med öppen mun.
En himla massa tester togs. Allt, förutom det höga blodtrycket (180/110), verkade vara bra. Jag fick i o f s syrgas, i o m att sköterskan tyckte att jag inte fick tillräckligt med syre i blodet. (Blodtrycket sänktes till 160/något, under natten).

Smärtan i bröstet ökade när jag kom till Sahlgrenska. Jag fick dricka någon slags bedövningsvätska och sedan något annat, som skulle kunna lugna ned något i matstrupen. Efter ett tag fick jag extremt ont i ryggen. Jag kunde inte ligga ned. Jag satte mig upp och då ökade smärtorna till riktigt höga höjder.
Jag fick rådet att ta långa lugna andetag... Till slut lugnade jag ned mig...

De röntgade även lungor och kroppspulådern, för att se att det inte fanns några oegentligheter där...
Efter alla prover och en natt på sjukhus, fick jag åka hem, med informationen att de inte kan göra så mycket mer.
De hintade något om att det kan vara stressbetingat.

Det fick mig att börja titta på mitt liv och fundera på vad som kan anses vara stressande för mig...
Jag listar upp det här, bara för att jag tror att det skrivna ordet hjälper mig att förstå.

  • smärta i knät - artros... (fick , via artrosskolan, reda på att artrosen är en livslång sjukdom... att det kanske går att lindra smärtan något med belastning och träning, men att den kommer att vara kronisk), detta, tror jag kan stressa mig... 
  • allmän oro (jag oroar mig ganska mycket... senast inför Berlinresan... vad skall jag äta, hur skall det gå med antalet steg o s v... (jag vill göra rätt... inte anses vara en belastning för min omgivning))
  • äta rätt och fortsätta gå ned i vikt (jag har ätit fel - både innan och under berlinresan... viktuppgång är resultatet... detta skapar ångest, med tanke på hur lång tid det tagit mig att gå ned 2-3 kilo - och att jag måste göra om jobbet igen, innan viktminskningen återupptas)
  • vad betyder själva viktminskningen för mig? det är ju ett tecken på att jag måste ändra på mycket i mitt liv - detta kan sätta igång en massa obearbetade saker... det kan också tolkas som att jag inte levt rätt tidigare - och just det där med att inte göra rätt, stressar mig...
  • sjukgymnasten kommer inte att vara lika aktiv i mitt liv... jag kommer att få träna på egen hand, med uppdateringsträffar... kanske stressar detta mig också... i o m att jag har tyckt att det har varit bra att ha något som drar mig till gymmet... det har varit skönt att ha "någon att hålla i handen"
  • träna på gym (jag har på senare tid struntat i gymmet... vet inte varför... kanske är det för betungande att ha hela ansvaret själv...) - jag inser att jag inte har något val, när det kommer till min hälsa... om jag skall orka bli gammal, som är ett av mina slagord, så måste jag ta mig till gymmet... men det är alldeles för lätt att strunta i allt...
  • tänderna - det känns "äckligt - ilande, isande" när jag tuggar, även en dryg vecka efter besöket... (jag var hos tandläkaren - fick en akuttid, i o m att mat fastnade i ett hål i tanden... bedövningen satt i i fem timmar... två tänder lagades... ) - jag ringde tandläkaren i tisdags, och fick en tid till dagen därpå... kan det ha skapat ytterligare stress, i o m att jag inte är så förtjust i sprutor m m...?
  • ekonomi... jag har inte börjat spara för pensionen...  hur skall jag överleva sen? jag har också en tendens att handla över mina tillgångar... har jag en livskris på gång?
  • kan jobbet vara en stressfaktor? känner jag mig som en i gänget, eller anser jag mig vara en bisittare - en som inte fattar något...? de andra skrattar, tjoar och stimmar, medan jag sitter tyst och iakttar...
Allt detta gör att jag kan förstå, att kroppen kan ha reagerat...
Och om jag tänker tillbaka på det första tillfället med smärta, så var det ju i samband med ändringen av kost- och levnadsvanor. Även vid det andra tillfället, var jag aktiv i tänkandet kring mat och motion, kan tänka.
Första gången, var jag hemma - och skulle till jobbet.
Andra gången var jag på jobbet.
Tredje gången var jag på jobbet. 
Jag vet inte om det är tecken på att jobbet kan vara något som stressar mig, eller om det bara råkar bli så...?

Kan allt ha med en utvecklingskris att göra? Att jag är på väg uppåt, men uppvisar dåliga symptom, för att luras till att tro att jag inte klarar av det?

Jag får kontakta vårdcentralen och SOS International - i samråd med chefen, för att se vad jag kan göra åt det hela.
Så även om det inte finns något kroppsligt fel på mig, är det viktigt att jag tittar på det utifrån ett psykosomatiskt perspektiv... 

måndag 25 april 2016

EFTER BERLINRESAN

Nu var det ett tag sen jag skrev i bloggen...
Jag har varit i Berlin och promenerat, alldeles för många steg, de flesta av dagarna... Men det har varit kul att testa sina gränser. För det blir ju mycket promenerat, i en ny stad :).

Vikten har gått upp, tack vare alla mellanmål (sötsaker) och onyttig mat till frukost. Det fanns inte så många alternativ till brödet - och givetvis glömde jag att köpa riskakor att ersätta brödet med.
Men jag hoppas att viktminskningen tar fart igen, nu när jag inte skall äta mer bröd eller onyttiga saker. Det gick ju bra fram till resan, så jag hoppas på ett positivt flöde även denna gång.

Inför nästa resa, vill jag vara bättre förberedd, så att jag inte slinker dit på både vitt och mörkt bröd, croissant och hasselnötskräm, för att inte tala om glass eller tårtbitar. Jag var som fixerad vid efterrätter. Vet inte vad som flög i mig.
Men nu är resan i alla fall över, och jag kan äntligen börja leva mitt vanliga liv igen :).

Det är helt uppenbart dock, att mjölkprodukter och vitt mjöl inte är bra för mig, i o m att jag pruttat i kapp med vad jag ätit.

Men men. Det är bara till att ta nya tag i gen.

lördag 9 april 2016

ONT I KNÄT, OMORGANISERING, AKUPUNKTUR OCH EFTERRÄTTER SAMT BERLIN

Det har gått ett tag sedan jag bloggade senast...

MAT-BEKÄNNELSE
Jag har kört på med både bra och dålig mat... Ätit ute (Göteborg WOK, Alingsås WOK, Pinchos! (Borås)... Vågat mig på efterrätt... Jag har känt skuld och skam...
Jag har inte blivit så där extrempruttig efteråt, men givetvis har gluten och laktos haft en effekt.

VIKTEN
Lyckligtvis har jag inte börjat gå upp i vikt...
Viktnedgången är stadig... I snitt 600 g/vecka. Det känns bra.
Idag stannade vågen på både 93,9 och 92,2 kg. Vågen är ju lite skum. Diffar på 1,5-1,7 kg mellan första och andra vägningen.
I vilket fall går vikten nedåt :).

KNÄT
Knät däremot, känns inte bra.
Det känns svullet och ansträngt. Jag har stött emot en säng, vilket gjorde helvetiskt ont... Det har knixat och brakat = hoppat ur led, som jag beskriver det, flera gånger under veckan.
Jag är inte lika mobil som jag var ett tag, för någon vecka sedan. Värk- och inflammationsdämpande tabletter hjälper inte längre. Det gör ont i knät på natten.
Ambitionen var att träna på gym fyra gånger den här veckan, i o m att jag hade ett schema som "tillät" det. Men i o m att jag hade så ont i knät sedan söndag, valde jag att vila några dagar. Detta har också medfört att jag haft dåligt samvete för det. Nu i retrospekt, inser jag att jag ändå kunde gjort något, men jag paralyserades väl helt... Eller prioriterade annat... Se längre ned...*

ORDNING OCH REDA
* Jag har även prioriterat att få ordning på hemmet, genom att möblera om och rensa bland papper och diverse bröte samt få ordning på nätverkskablarna från nedervåningen upp till övervåningen. Jag var så gruvligt trött på att ha en matta över kablarna - för att inte snubbla på dem.
Nu i slutfasen, känns det riktigt bra :). Kablarna är gömda bakom lister och nästan alla scraprelaterade saker har sin egen plats, vilket är en förutsättning för att kunna ställa tillbaka sakerna i rätt låda och hålla ordning.










Det intressanta var, att jag, tack vare organiserandet här hemma, med lätthet kom upp i 5 500 steg om dagen (i lägenheten). Då var det inte många steg kvar på steg-saldot när arbetsdagen skulle utföras.
Sjukgymnasten påminde mig igår om att jag bör hålla mig till 10 000 steg om dagen-dieten och inte överskrida det.

AHA-UPPLEVELSE
I o m denna förändring, känner jag också att jag vill hålla vardagsrummet/pysselrummet så rent som möjligt - på ytorna (alla byråar). Detta innebär att jag måste knö ned ännu fler saker i byrålådorna - vilket gör att jag får mindre plats att visa mina alster på - samt tvingas att hålla ordning på mig själv lite mer. Jag tror att det är bra för mig att göra det.
Jag ser en viss symbolik i att sväva ut för mycket - både platsmässigt och ätandemässigt. Kontroll är bra, i lagom doser :).

TRÄNING MED SJUKGYMNAST - TENS-APPARAT OCH AKUPUNKTUR
Ett besök hos sjukgymnasten igår resulterade i att jag fick ett annat träningsprogram att förhålla mig till, i avvaktan att smärtan och svullnad går ned. Jag kan givetvis träna resten av kroppen på gym, och det är ju positivt.

Sjukgymnasten rekommenderade även en maskin som heter TENS. Den kan hjälpa till att stimulera nerver och träna muskler.
Därtill fick jag min första akupunktursession, någonsin :). Det var spännande.
Nålsticken kändes i stora delar som myggor. Ingen fara där. Men i knät och på utsidan av foten - där gjorde det redigt ont!
Avsikten med akupunktur är att skicka tillbaka andra signaler till hjärnan.
Hon drog och snurrade nålarna lite med jämna mellanrum.

Jag har tre tillfällen till inbokade, så att jag skall få de bästa förutsättningarna inför Berlinresan, som ju är om knappt två veckor :).

BERLINRESAN
Jag har nog stressat upp mig lite angående Berlin-resan, i o m att min kompis A är stark och gärna går gata upp och gata ned. Men jag måste lära mig att lyssna på min kropp och inte överanstränga den. Vi kommer givetvis att köpa sådana där åkkort - som vi kan åka alla kommunala färdmedel på. Därtill får vi rabatter och kanske t o m gratis entréer till olika ställen. Det blir nog bra med det, tror jag :). Dygnet har många timmar och jag vill hålla hela vägen... :).