AMBULANS TILL SAHLGRENSKA

I tisdags kväll, vid 20:00-tiden började jag känna mig vrålungrig. Jag åt lite nötter för att stilla den värsta hungern. Sedan gick besvären återigen upp till bröstet och ryggen, och höll i sig i flera timmar. Jag försökte sitta, men det gjorde ont i ryggen. När jag sedan skulle försöka sova, så gick inte det heller. Hur jag än låg, gjorde det ont i ryggen.
Jag velade i huvudet en stund, men tog sedan 2 ipren. De hjälpte inte. Då hade jag haft besvären i ca 4 timmar.
Till slut ringde jag ambulansen (i o m att jag blivit rekommenderad att göra detta på senaste vårdcentralbesöket med samma symptom), som kom till jobbet och sedan förde mig till Sahlgrenskas akutmottagning. Jag fick morfin, för att lindra smärtan samt för att slappna av. Benen skakade och jag andades med öppen mun.
En himla massa tester togs. Allt, förutom det höga blodtrycket (180/110), verkade vara bra. Jag fick i o f s syrgas, i o m att sköterskan tyckte att jag inte fick tillräckligt med syre i blodet. (Blodtrycket sänktes till 160/något, under natten).

Smärtan i bröstet ökade när jag kom till Sahlgrenska. Jag fick dricka någon slags bedövningsvätska och sedan något annat, som skulle kunna lugna ned något i matstrupen. Efter ett tag fick jag extremt ont i ryggen. Jag kunde inte ligga ned. Jag satte mig upp och då ökade smärtorna till riktigt höga höjder.
Jag fick rådet att ta långa lugna andetag... Till slut lugnade jag ned mig...

De röntgade även lungor och kroppspulådern, för att se att det inte fanns några oegentligheter där...
Efter alla prover och en natt på sjukhus, fick jag åka hem, med informationen att de inte kan göra så mycket mer.
De hintade något om att det kan vara stressbetingat.

Det fick mig att börja titta på mitt liv och fundera på vad som kan anses vara stressande för mig...
Jag listar upp det här, bara för att jag tror att det skrivna ordet hjälper mig att förstå.

• smärta i knät - artros... (fick , via artrosskolan, reda på att artrosen är en livslång sjukdom... att det kanske går att lindra smärtan något med belastning och träning, men att den kommer att vara kronisk), detta, tror jag kan stressa mig... 
• allmän oro (jag oroar mig ganska mycket... senast inför Berlinresan... vad skall jag äta, hur skall det gå med antalet steg o s v... (jag vill göra rätt... inte anses vara en belastning för min omgivning))
• äta rätt och fortsätta gå ned i vikt (jag har ätit fel - både innan och under berlinresan... viktuppgång är resultatet... detta skapar ångest, med tanke på hur lång tid det tagit mig att gå ned 2-3 kilo - och att jag måste göra om jobbet igen, innan viktminskningen återupptas)
• vad betyder själva viktminskningen för mig? det är ju ett tecken på att jag måste ändra på mycket i mitt liv - detta kan sätta igång en massa obearbetade saker... det kan också tolkas som att jag inte levt rätt tidigare - och just det där med att inte göra rätt, stressar mig...
• sjukgymnasten kommer inte att vara lika aktiv i mitt liv... jag kommer att få träna på egen hand, med uppdateringsträffar... kanske stressar detta mig också... i o m att jag har tyckt att det har varit bra att ha något som drar mig till gymmet... det har varit skönt att ha "någon att hålla i handen"
• träna på gym (jag har på senare tid struntat i gymmet... vet inte varför... kanske är det för betungande att ha hela ansvaret själv...) - jag inser att jag inte har något val, när det kommer till min hälsa... om jag skall orka bli gammal, som är ett av mina slagord, så måste jag ta mig till gymmet... men det är alldeles för lätt att strunta i allt...
• tänderna - det känns "äckligt - ilande, isande" när jag tuggar, även en dryg vecka efter besöket... (jag var hos tandläkaren - fick en akuttid, i o m att mat fastnade i ett hål i tanden... bedövningen satt i i fem timmar... två tänder lagades... ) - jag ringde tandläkaren i tisdags, och fick en tid till dagen därpå... kan det ha skapat ytterligare stress, i o m att jag inte är så förtjust i sprutor m m...?
• ekonomi... jag har inte börjat spara för pensionen...  hur skall jag överleva sen? jag har också en tendens att handla över mina tillgångar... har jag en livskris på gång?
• kan jobbet vara en stressfaktor? känner jag mig som en i gänget, eller anser jag mig vara en bisittare - en som inte fattar något...? de andra skrattar, tjoar och stimmar, medan jag sitter tyst och iakttar...

Allt detta gör att jag kan förstå, att kroppen kan ha reagerat...
Och om jag tänker tillbaka på det första tillfället med smärta, så var det ju i samband med ändringen av kost- och levnadsvanor. Även vid det andra tillfället, var jag aktiv i tänkandet kring mat och motion, kan tänka.
Första gången, var jag hemma - och skulle till jobbet.
Andra gången var jag på jobbet.
Tredje gången var jag på jobbet. 

Jag vet inte om det är tecken på att jobbet kan vara något som stressar mig, eller om det bara råkar bli så...?

Kan allt ha med en utvecklingskris att göra? Att jag är på väg uppåt, men uppvisar dåliga symptom, för att luras till att tro att jag inte klarar av det?

Jag får kontakta vårdcentralen och SOS International - i samråd med chefen, för att se vad jag kan göra åt det hela.
Så även om det inte finns något kroppsligt fel på mig, är det viktigt att jag tittar på det utifrån ett psykosomatiskt perspektiv...