Det är mycket som inte stämmer i mitt liv just nu.
Jag har gått upp nästan alla kilon jag gick ned, under min mest aktiva tid.
Jag kämpar med att vända trenden och tänker på vad jag stoppar i mig.
Jag märker av en liten viktminskning, vilket är viktigt för mitt fortsatta engagemang.
Jag har dock svårt att förstå varför jag vissa dagar går upp i vikt, även om jag inte har ätit mer än jag bör.
Jag är tungsint och deprimerad.
Jag ser ingen glädje i något längre. Inte pyssel, inte fotografering, inte promenader eller att laga bra mat.
Allt känns meningslöst. Varför ska jag ens fotografera, eller göra fotoalbum när det inte finns någon som vill titta på dem?
Varför ska jag göra fler pappersalster, när hemmet redan är överfullt och bröte och alster?
Jag ser som sagt inte vitsen med att göra något för min egen skull.
Allt i mitt liv känns skit. Jag har ingen koll på något. Och jag känner mig både ensam och isolerad, ouppskattad och ledsen.
...
Jag tittade på ett program på Netflix igår...
Fet, sjuk och nästan död. Det handlade om
Joe Cross resa mot bättre hälsa, genom en 60-dagars fasta.
Han var i USA och juicade sig genom hela resan, under 60 dagar. Han pratade med andra människor och inspirerade en och annan.
Det var en fantastisk dokumentär. Den gav mig hopp.
Den påminde mig också om att om man äter fel under lång tid, kan kroppen utveckla olika sjukdomar, som t ex ledvärk, depression m m. Jag tror även att IBS och högre mottaglighet för långvariga förkylningar kan vara något jag lider av, p g a felaktig kost.
Den påminde mig också om kraften i bra mat, vilket gör att om man boostar kroppen med frukt och grönt - så kan man vända eländet mot något bättre. I och med att kroppen får i sig det den behöver, kan den fokusera på att öka välbefinnandet istället för att försöka motverka effekten av socker, mjölk- och mjölprodukter m m.
Det hela handlar om att äta så ren mat som möjligt.
Detta är ju något jag har inspirerats av under ett par års tid. Jag tycker att det låter vettigt och något som jag vill och bör göra. Jag har köpt en massa böcker om detta, men inte tagit mig tid att läsa dem, då jag har haft för mycket annat på mitt fat.
Innan jag såg filmen, var jag extremt deprimerad. Men det räckte att bara se filmen och resultaten, för att få lust till livet igen. Jag fick lite hopp.
Jag vet ju att jag mår jävligt bra, när jag hittar ett mål med livet. Och promenader och motion hjälper också till att öka lyckokänslan.
Det är bara det, att när man är fast i vinkelvolten, så har man svårt att tro att det är sant.
Jag fick lust att göra min egen dokumentär, antingen i text- eller filmformat. Men sen kom jag på att min vilja kan räcka ett par veckor. Men sen, när stress och annan skit kommer i vägen, är det lätt att tappa motivationen.
Med stress menar jag för mycket måsten och för mycket saker som hindrar mig från att fokusera på min hälsa.
Sen sökte jag efter mer info om filmen. Jag hittade
del två på Netflix. Jag tittade även på den. Och i den filmen berättades det om andra människor som inspirerats av den första filmen.
Där och då, insåg jag, att det ju är mångt mycket bättre, att faktiskt
vara med i en grupp likasinnade, som man kan få stöd och hjälp hos.
Jag har tagit avgörande steg för att kunna fokusera på min hälsa framöver. Jag har t ex sagt upp ett långvarigt blogguppdrag åt ett företag. Jag har inte haft rätt känsla för pyssel på länge och allt jag gör känns krystat.
Jag har, sakta men säkert, börjat rensa bland överflödet av scrapsaker - i o m att det stressar mig att se dem varje dag.
Jag har dragit ned på mängden kurser och annat som både stressar och roar mig.
Jag vill undvika negativ stress och istället låta ett annat jag få komma fram.
Jag fick t o m lust att - på något sätt - jobba med hälsa i fokus (t ex på raw food-cafe, juicebar eller liknande). Det är en tanke jag har haft många gånger, när jag har fokuserat på min hälsa och jag har velat fördjupa mina kunskaper. Jag vet bara inte vad för slags yrke man skulle kunna satsa på. Jag vet inte om dietist är tillräckligt intressant... Jag tycker ju om att möta kunder - så det vore kanske inte helt fel med ett slags hälso-matställe :).
Och jag tror, att nu när jag gör mig fri från måsten och stress, kan jag istället fokusera på att äta bra mat, och göra vad jag kan för att förbättra min hälsa.
Det finns ju en massa böcker man kan läsa. Kanske kan jag även söka mig till kurser och gemenskap på andra håll, för jag tror att jag skulle må bra av att få stöd i denna, livsomvälvande resa.
Och kanske, kanske kan även lusten till livet komma tillbaka, när väl tankarna är sunda och friska igen.
...
Jag mådde fantastiskt bra idag. Jag var pigg och intresserad av att äta mer frukt och grönt. Jag pratade om att jag hade varit deprimerad efter en långdragen förkylning och därefter funnit glädjen via dokumentärerna jag tittade på igår.
Jag upplevde fantastisk glädje på jobbet igår. Det var en underbar känsla.
