UPPDATERING... VECKA 15

Jag har jobbat mycket den här veckan.

Jag har skött kosten och som kvitto på det, visar vågen på ett viktminsknings-resultat, vilket givetvis är jätte, jätte, jätteroligt :).
Äntligen har jag kommit under 98-kg-strecket.

Det blir så himla tydligt för mig, varje gång jag äter "vanlig" restaurangmat, att jag går upp i vikt av det.
Men det är också härligt att veta, att så fort jag återgår till mina soppor, kommer kroppen att reglera det och med tiden, hjälpa mig att tappa vikt :). 

Yes!
Det känns som att jag har hittat ett hanterbart sätt att hantera maten på.
Yes!

Jag fortsätter således att göra gröna juicer och göra matiga soppor på resterna. Mums.
Och bra, för både ekonomi, miljö och hälsa. 

Bra jobbat, Sari :)!

Jag har också rensat och röjt hemma samt fortsatt att rensa bort överflödet av scrapsaker och allmänna pysselsaker.
Jag har ambitionen att verkligen tona ned mängden saker i hemmet, vilket bidrar till att alla kategorier kommer att få sig en omgång. 

Jag har således flyttat på kläderna från sovrummet till kontoret/förvaringsrummet, för att samla allt på en plats. Jag har valt bort de kläder som jag inte använder och lagt dem i ett slags mellanförvarings-backar. Jag får se när jag känner mig manad att sälja/skänka bort dem...

Och så tänker jag jättemycket på hur jag skulle kunna inreda/dekorera sovrummet, för att få en härlig känsla där. Jag vill köpa bra förvaring, som gör rummet lättstädat. Jag tänker mig grönt, purpurlila och svart (möblerna är svarta) med mässing-detaljer.
Jag får se var det hela landar :).

Så på det stora hela, känner jag mig nöjd med min riktning i livet.

Och... Jag höll ju på att glömma...
Jag och min kompis C skall åka till London om drygt 2 veckor. Detta bestämdes hastigt och lustigt. Men åååh, vad roligt det ska bli :).

JAG HOPPADE AV VAGNEN

Well...
Den här helgen är ett bevis på att jag fortfarande inte bemästrar omvändningen helt och hållet.
Jag håller mig från godis och onyttigheter, även om lusten att äta dem är aktiv, nästan hela tiden.

Sambon o jag hade ju tänkt att gå på Vegomässan, men det var ju minst 100 meter kö, vilket fick mig att vända vid synen av det. Kön höll tydligen i sig i flera timmar, så när jag än hade ställt mig där, hade vi blivit stående.
Kul, givetvis, att gensvaret är så stort. Det underbara vårvädret gjorde säkert sitt. Men den här gången valde jag att låta bli. Jag har ju ändå x antal käcka kokböcker att låta mig inspireras utav :).

Sambon och jag åkte istället till IKEA för att leta efter lämplig förvaring för allt bröte jag/vi har samlat på  oss genom åren.
Egentligen borde jag slänga/skänka en stor del av sakerna, men jag har svårt för att se vad som behöver sparas.
Så istället för vegetarisk mat, blev det grillbuffé på Coop.
Jag valde mest grönsaker och lax, men smakade även på grillad kyckling och potatisgratäng.

Till middag beställde jag hem pizza. Inte det bästa, ur tarmsynpunkt.
Och det dröjde inte länge, förrän pruttandet var igång igen. Men, det var ändå gott.

Men. Jag tror mig vara på spåren på vad som kan ha fått mig ur balans.
Jag tror att det finns saker på det sociala planet som jag känner mig osäker på. Saker som stressar och lockar till att trösta mig själv med felaktig mat.

Jag försöker ha en tillåtande attityd. Det är ju inte sagt att jag måste göra en helomvändning med kosten. Jag måste inte frångå en lagom mängd med kött till inget kött.
Jag kan ta det lugnt.
Jag bör ta det lugnt. För annars blir det också en stressfaktor. Och det orkar jag inte med.

Det kräver sitt, att leta efter nya roliga recept.
Det kräver sitt, att åka och handla dessa ingredienser.
Och det kräver sitt, att faktiskt bestämma sig för att laga och äta upp det.

Work in progress.

VEGOVISION 2018

På lördag, den 7 april, tänker jag besöka Vegomässan på Eriksberg.
Kanske får jag lite ny inspiration att leta upp nya recept utifrån :).

100 kr i inträde.

Det finns även möjlighet att äta vegetarisk mat, på plats :).

OM ATT TA SIG GENOM STORMEN...

Vissa dagar är det jobbigt att genomgå en kostförändring.
Vissa dagar fryser jag som en tok.
Vissa dagar känns dagarna evighetslånga och jag hinner titta på klockan flera gånger om, innan nästa måltid. 
Jag har dock lärt mig att säga till mig själv att jag ska äta igen, vid ett specifikt klockslag. Jag behöver inte oroa mig. Jag lever inte på stenåldern och jag har ingen brist på mat här hemma.

Troligtvis är kroppen satt på svält eller liknande, i o m att jag inte tillför den onödiga fetter, socker m m.

Eller så är det så här jag fungerar, även när jag äter fel.
Det finns en känsla av hunger, även om det inte är ren hunger, och då kan man mätta det på olika sätt.
Den här gången håller jag mig till tre-fyra mål om dagen. Och låter magen vila däremellan.

DAGS ATT BÖRJA OM... MED HJÄLP AV JOE CROSS

Det är mycket som inte stämmer i mitt liv just nu.

Jag har gått upp nästan alla kilon jag gick ned, under min mest aktiva tid. 
Jag kämpar med att vända trenden och tänker på vad jag stoppar i mig.
Jag märker av en liten viktminskning, vilket är viktigt för mitt fortsatta engagemang.
Jag har dock svårt att förstå varför jag vissa dagar går upp i vikt, även om jag inte har ätit mer än jag bör. 

Jag är tungsint och deprimerad.
Jag ser ingen glädje i något längre. Inte pyssel, inte fotografering, inte promenader eller att laga bra mat.
Allt känns meningslöst. Varför ska jag ens fotografera, eller göra fotoalbum när det inte finns någon som vill titta på dem?
Varför ska jag göra fler pappersalster, när hemmet redan är överfullt och bröte och alster?
Jag ser som sagt inte vitsen med att göra något för min egen skull.
Allt i mitt liv känns skit. Jag har ingen koll på något. Och jag känner mig både ensam och isolerad, ouppskattad och ledsen.

...

Jag tittade på ett program på Netflix igår... Fet, sjuk och nästan död. Det handlade om Joe Cross resa mot bättre hälsa, genom en 60-dagars fasta.

Han var i USA och juicade sig genom hela resan, under 60 dagar. Han pratade med andra människor och inspirerade en och annan.
Det var en fantastisk dokumentär. Den gav mig hopp.

Den påminde mig också om att om man äter fel under lång tid, kan kroppen utveckla olika sjukdomar, som t ex ledvärk, depression m m. Jag tror även att IBS och  högre mottaglighet för långvariga förkylningar kan vara något jag lider av, p g a felaktig kost. 

Den påminde mig också om kraften i bra mat, vilket gör att om man boostar kroppen med frukt och grönt - så kan man vända eländet mot något bättre. I och med att kroppen får i sig det den behöver, kan den fokusera på att öka välbefinnandet istället för att försöka motverka effekten av socker, mjölk- och mjölprodukter m m.

Det hela handlar om att äta så ren mat som möjligt.
Detta är ju något jag har inspirerats av under ett par års tid. Jag tycker att det låter vettigt och något som jag vill och bör göra. Jag har köpt en massa böcker om detta, men inte tagit mig tid att läsa dem, då jag har haft för mycket annat på mitt fat.

Innan jag såg filmen, var jag extremt deprimerad. Men det räckte att bara se filmen och resultaten, för att få lust till livet igen. Jag fick lite hopp.

Jag vet ju att jag mår jävligt bra, när jag hittar ett mål med livet. Och promenader och motion hjälper också till att öka lyckokänslan.
Det är bara det, att när man är fast i vinkelvolten, så har man svårt att tro att det är sant. 

Jag fick lust att göra min egen dokumentär, antingen i text- eller filmformat. Men sen kom jag på att min vilja kan räcka ett par veckor. Men sen, när stress och annan skit kommer i vägen, är det lätt att tappa motivationen.
Med stress menar jag för mycket måsten och för mycket saker som hindrar mig från att fokusera på min hälsa.

Sen sökte jag efter mer info om filmen. Jag hittade del två på Netflix. Jag tittade även på den. Och i den filmen berättades det om andra människor som inspirerats av den första filmen.
Där och då, insåg jag, att det ju är mångt mycket bättre, att faktiskt vara med i en grupp likasinnade, som man kan få stöd och hjälp hos.

Jag har tagit avgörande steg för att kunna fokusera på min hälsa framöver. Jag har t ex sagt upp ett långvarigt blogguppdrag åt ett företag. Jag har inte haft rätt känsla för pyssel på länge och allt jag gör känns krystat.
Jag har, sakta men säkert, börjat rensa bland överflödet av scrapsaker - i o m att det stressar mig att se dem varje dag.
Jag har dragit ned på mängden kurser och annat som både stressar och roar mig.

Jag vill undvika negativ stress och istället låta ett annat jag få komma fram.
Jag fick t o m lust att - på något sätt - jobba med hälsa i fokus (t ex på raw food-cafe, juicebar eller liknande). Det är en tanke jag har haft många gånger, när jag har fokuserat på min hälsa och jag har velat fördjupa mina kunskaper. Jag vet bara inte vad för slags yrke man skulle kunna satsa på. Jag vet inte om dietist är tillräckligt intressant... Jag tycker ju om att möta kunder - så det vore kanske inte helt fel med ett slags hälso-matställe :).

Och jag tror, att nu när jag gör mig fri från måsten och stress, kan jag istället fokusera på att äta bra mat, och göra vad jag kan för att förbättra min hälsa.
Det finns ju en massa böcker man kan läsa. Kanske kan jag även söka mig till kurser och gemenskap på andra håll, för jag tror att jag skulle må bra av att få stöd i denna, livsomvälvande resa.

Och kanske, kanske kan även lusten till livet komma tillbaka, när väl tankarna är sunda och friska igen.

...

Jag mådde fantastiskt bra idag. Jag var pigg och intresserad av att äta mer frukt och grönt. Jag pratade om att jag hade varit deprimerad efter en långdragen förkylning och därefter funnit glädjen via dokumentärerna jag tittade på igår.
Jag upplevde fantastisk glädje på jobbet igår. Det var en underbar känsla.

JAG STARTAR OM...

Jag har äntligen bestämt mig för att starta om. För att prioritera hälsan framför allt annat.
Det känns bra.

Nu tar jag en dag i taget, med den framtida förbättrade hälsan i fokus.

När jag påbörjade min resa, för ca 2 år sen, tog det mig 40 veckor att gå ned ca 20 kg.
När jag tittar på det, så här i efterhand, så ser jag ju att det var en fantastisk bedrift. Men så promenerade jag ju som en tok också :). Och började träna på gym. Och planerade mina måltider.

Numera har jag ännu mer problem med mitt knä, så jag får tänka att det kommer att ta längre tid att komma i form.
Men det spelar egentligen ingen roll hur lång tid det tar. Det viktiga är ju att jag prioriterar mig själv och min hälsa.
Allt annat är sekundärt.

...

Jag var på scrapträff idag i Alingsås...
Jag hade turen att vinna något - och här är ett två foton som min kompis C tog.
Det första jag ser är hur tjock är - framförallt i ansiktet. Men jag ser också att jag är glad. Och det är ändå glädjen jag tänker fokusera på.
Glädjen inför att jobba mig till bättre hälsa :). 

 

Målet är att gå ned i vikt, så att jag kan komma i mina härliga gröna kläder igen och att jag får ett hälsosammare utseende :)....
Jag ser verkligen fram emot den här resan, i o m att jag har gjort den en gång och vet att det gick, utan alltför mycket ansträngning (förutom de där jävla gallstensbesvären...).

  

 

UPPDATERING PÅGÅR...

Allt har gått åt helvete. Jag äter och äter. Fel saker. Och för mycket. Detta resulterar givetvis i att vikten går upp.
De senaste veckorna har jag inte ens vägt mig. Bara det, är ett tydligt tecken på att jag inte har koll på läget eller har en önskan om att ha det.

Jag tror att jag har låtit mig påverkas negativt av den kritik jag utsattes för, förra året. Den har förlamat mig och fått mig att tappa kontrollen samt lusten att ta hand om mig själv, på lång sikt. Detta var i alla fall en tanke som slog mig igår, när jag klurade på varför det blivit så här...

Jag har låtit något annat ta över mitt liv, istället för att själv vara kapten över mitt eget liv. Jag har låtit de automatiska tankarna (som finns i mitt "system"), som inte nödvändigtvis är positiva, dränera mig och fösa mig tillbaka till ruta ett.

Jag har tänkt ett tag på att börja med morgonpromenaderna igen, som jag gjorde förra året. Det var ju ett sätt att starta dagen med fokus på sig själv.
Det är banne mig dags att fokusera på sig själv mera, säger jag återigen, till mig själv, med emfas.

I och med att vikten går upp, mår tarmarna sämre. Och knäna.
Och så även hela jag, på det psykiska planet. Detta blir ju inte bättre av att kläderna stramar åt, kring den fluffiga och överjästa kroppen.
Näe.
Det här duger inte. Jag är värd mer än det här.

Och istället för att tynga ned mig med skuld och skam, tänker jag sätta igång. Här och nu. Ut och gå. Bryt de invanda mönstren. Just do it.
Det finns alltid något att lära, av varje situation.
Det här är min resa och jag gör den på mitt sätt, även om jag i retrospekt kan tycka att det hade varit enklare att bara fortsätta hela tiden. Men jag antar att lärdomen så här långt, är att hälsa är 100 % mentalt arbete. Och om jag "laggar" på det mentala planet, så "laggar" även resten av mig.

Jag vill hitta ett passande mål att sträva efter. Ett mål, som jag inte vill tappa fokus från. Någonsin.
Hälsa, är ett givet svar. Men kanske är det för luddigt.
Jag får fundera vidare, på min promenad...
Jag vill hitta ett sätt att ha ett s k "safe mode" eller liknande, även när jag "laggar". Så att jag inte kör hur vilse som helst.

JAG ÄR PÅ RÄTT SPÅR IGEN

Jag återtog kontrollen över mitt liv, strax före det nya året började.
Jag gick hårt ut med affirmationsblad m m, som jag skapade med datorns hjälp.
Jag har också ändrat om olika dokument, för att göra dem intressanta att fylla i, vecka ut och vecka in.

Jag har anammat vissa citat, som jag väljer att leva efter, som motiverande ord, när lusten inte finns, eller riskerar att inte finnas där.

Disciplin. Gör det även när du inte vill göra det. Till slut blir det en vana.
(här syftar jag på att jag ska ta mina 10 000 steg om dagen.

Vi har alla sprickor i vår fasad. Det är så ljuset kommer in.
(här syftar jag på att jag skall omfamna mig själv som en s k flawness person - att jag är bra, som jag är, med mina fel och brister samt talanger).

Att äta hälsosamt är att respektera sig själv.
(se insikt-text nedan)

Låt maten var din medicin, och medicinen vara din mat.

Gräv inte din egen grav med kniv och gaffel. 

Liten utveckling, är ändå utveckling.

Gör ditt bästa tills du vet bättre. När du vet bättre, gör bättre.

Skapa ditt eget solsken.

Skapa hälsosamma vanor, inte restriktioner.

...

Jag väger mig varje dag, för att få en påminnelse om att jag vill komma i en särskild riktning.
Jag har gått ned från ca 90 kg till 87,4 kg. Det går inte fort, men det går. Det är givetvis trist att se vågen visa samma resultat dag ut och dag in, men det viktiga är ju att jag inte ger upp utan fortsätter gå framåt, för att få resultat jag är nöjd med.

Jag har kommit till insikt om att förra året var en bra uppvärmning. Jag lärde mig att det går att ändra på saker och ting. Men det tar tid.
Jag lärde mig också att jag inte kan släppa taget om min braiga kost, för då faller allt. Och fort. Och jag mår inte bra av det...

Och jag inser också och väljer att stoppa mig själv, redan på tankestadiet - från att äta godis som blivit kvar här efter jul.
Det hjälper mig verkligen inte att äta vare sig choklad eller marmeladkulor. Istället gör det mig helt knäpp i huvudet och försätter mig i en känsla av att inte vilja göra det som är bra för mig. Det är fanimej som knark för mig.

Det bästa vore väl att slänga skiten nu.
Och det tänker jag banne mig göra också.
Jag tänker inte vara slav för godiset längre.
Jag väljer bort det!

...

Jag har dock gjort mitt bästa med de dagliga stegen, utan att bli för intensiv i tänkandet.

...

Jag har dock varit sjuk sen i lördags (21 januari 2017 - tisdag idag), och har inte gått mer än nödvändigt här i lägenheten. Det kluckar och flackar i öronen, jag känner mig yr och svag. Om jag står upp, går det värmesvallningar genom hela kroppen. Det blir till att sitta av tiden och hoppas på att vilan gör att kroppen reparerar sig.

VIKTUPPGÅNG... OCH VIKTNEDGÅNG

Det är uppenbart att jag inte kan slarva för mycket (med för många hälsobollar, eller kvällsätande), för att vikten skall börja peka uppåt igen. Det är en bra läxa att ha med sig, så att jag inte låter det gå för långt.
Men det visar sig också att vikten kan justera sig rätt så snabbt, bara jag slutar med onyttigheterna. Det känns positivt. Idag väger jag t ex 2 kg mindre än vad jag gjorde för en vecka sedan.

Jag har varit på scrapträff hos Scrappweb i helgen och det har gått bra att äta en del av maten.
Rött kött, gör mig dock, tyvärr, alldeles för pruttig. Det blir rätt så sura pruttar, om man säger så, när köttet skall jäsa och ha sig i tarmarna...
Jag hade bett om specialkost, men känner att jag måste justera det ännu mer, i o m att det nästan enbart serverades rött kött på Gullbrannagården. Mina tarmar njuter nog mest av fisk eller kyckling.
Men om hela sanningen ska fram, så borde jag nog äta helt vegetariskt, för att göra det så smidigt som möjligt för tarmarna att spjälka maten. Det känns ju lite absurt att tänka på att djur skall födas upp för att jag skall kunna äta dem, när det, numera, finns så oerhört många goda vegetariska recept att laga mat efter.

Jag hade med mig mina hälsobollar, för att jag inte skulle falla i fällan :). Däremot hittade jag inte alla, så det var lite "abstinens" på lördagkvällen och söndagen, men som tur var, fick jag banan att tugga på istället :).
Nu är hälsobollarna återigen i kylen och kan mumsas på under veckan :). Och det känns ju bra :).

TIDEN GÅR... SÅ ÄVEN JAG (både nedåt (i vikt) och framåt - längs olika gångstigar) :)...

Jag tuffar på här hemma, i min egen takt. 

Vikten går ned, gram för gram, rätt så stadigt. Just nu väger jag 82 kg, vilket innebär att jag har gått ned 24,6 kg :). Det är ju rätt så fantastiskt, med tanke på att jag släppt lite på kraven från tidigare i år. Jag har således släppt lite på stressen och pressen kring viktminskningen. Jag låter det ta den tid det tar, så att kroppen och huden hänger med... 

Jag har lite skov nu med knät och det har gjort ont flera dagar i streck. Tyvärr. Men jag hoppas verkligen att det inte återgår till samma elände jag hade förra året, vid den här tiden, för då var det riktigt illa.

Jag röjer och rensar, städar och fixar hemma, en gång för alla. Jag är så trött på att ständigt stressas av att jag har för mycket saker hemma. 

Just nu sveper det en grön våg genom mitt liv, som smittar av sig på både kläder (MASAI), sovrum (påslakan, gardiner, kuddar, gröna växter) och vardagsrum (täckte över den röda soffan med svarta lakan och lade fokus på det gröna även där, med gardiner, dukar, kuddar, gröna växter).

Här är några foton på mig i mina gröna kläder... 

Det är optimalt mys i båda rummen nu, speciellt med tända ljus m m.

sovrummet





vardagsrummet

Och så äter jag chokladbollar.
Jag har tyvärr kommit på ett alldeles för gott recept och de där rackarns bollarna lockar mig hela tiden :).

Här är receptet för dubbel sats, ca 21 medelstora bollar:

3 dl cashewnötter (jag har även gjort med blandade nötter)
3 dl havregryn (eller puffat ris :-))
20 st dadlar
5 rågade msk kakao
½ tsk vaniljpulver
½-1 dl vatten
kokosflingor

Mal ned cashewnötterna i en matberedare.
Häll i havregryn, kakao och vaniljpulver.
Häll i ½ dl vatten.
Kärna ur dadlarna. Lägg även dem i matberedaren.
Kör ingredienserna tills det blir en tjock "smet", så att du kan rulla ihop bollar av dem.
Rulla dem sedan i kokosflingor.

Ställ i kylen/frysen och ät som mellanmål/efterrätt :).

Och mitt i allt, så lät jag mig lockas in i en utmaning på Facebook, där man skulle lägga upp foton på sig själv, från yngre dagar...
Här är en kavalkad... Håll i er, för frisyrerna från 80-talet är rätt så roliga :). 

 

 

 

 

 

 

 

 

På den sista bilden är jag ca 30 år. Det är nästan 20 år sedan. En pyssel-väninna, HBD, påpekade för några dagar sedan att jag passar i långt hår, och ända sedan dess har jag gått och klurat på om jag ska låta det växa ut igen.
Hmmm.

Som en jämförelse, har vi nyllet från i år...

DET ENA LEDER TILL DET ANDRA... insikter, snedsteg och upptäckten av en ny HÄLSOBIBEL :)

I början av veckan var jag på äventyr. Jag landade bl a på Klädkällaren (ett slags mini-Gekås i Bohus), i o m att jag hade några timmar att ta död på, innan jag skulle vidare till nästa ställe. Besöket slutade med både chokladkaka med grädde och laktosfri strutglass (för att chokladkakan var en besvikelse och lämnades ouppäten).
Redan här, borde jag sett upp för rödljusen... Min lust att äta det jag inte kunnat äta på ett tag, började ta överhand. 

Därefter åkte jag till min kompis A, för att vi skulle promenera. Men först tog vi oss genom ICA MAXI för att handla lite mat. Jag tänkte på middagsmaten och bestämde mig för att köpa karelska piroger, något pålägg och koskenlaskijaost, för Angereds Ica är det enda stället jag med säkerhet vet att jag kan få tag i det.
Vi tog en lång promenad. En alldeles för lång för mig, i o m att jag var helt slut som människa efteråt. Alla krafter var helt slut. Dessutom gick jag i sandaler, vilket inte var det bästa för fötterna, för jösses, så ont jag hade i dem sen... :(. Dessutom var jag extremt stel i höfterna och hade träningsvärk i rumpan :). 
Efter promenaden mumsade jag i mig tre varma piroger med pålägg och kände mig mer än mätt efteråt.
Även här, gick det "bra" att äta dem, utan problem med "gallan". Däremot hade inte bajsandet återgått till normal funktion ännu. 
Därefter har det blivit karelska piroger flera gånger under veckan, i o m att det fanns fler kvar i påsen. Jag har tänkt på dem med lite dåligt samvete, samtidigt som jag verkligen har velat äta dem, för att de påminner mig om det finska :).

Dagen efter hade jag tid för fotvård, vid Odinsplatsen. Det var riktigt skönt. Jag fick bekräftat att jag har riktigt fina fötter, fast med antydan till fukt mellan tårna på vänster fot. Jag fick någon slags lila vätska påpenslad, som skulle motverka svamp.

Jag har dock observerat att hjärnan har börjat fokusera på att äta mer. Den är sugen på t ex flapjacks (en sorts havrekakor i portionsförpackning) och mycket annat. Hjärnan nöjer sig inte längre med "vanliga" raw bars... utan det skall vara flapjacks... antagligen för att de liknar kakor med både fett och socker i smaken...

Ibland har jag gett efter och tagit en flapjack till mellanmål, men oftast har jag stått emot.
Jag har konsulterat en anteckningsapp i mobilen, där jag skriver peppande ord till mig själv om vinsterna att hålla mig till ren mat och regelbunden aktivitet. Jag vill verkligen hålla mig på den nya, rena, bra vägen, som gör allt möjligt bra för min kropp :).
Resultatet av experimenterandet och "över"ätandet gör så att vikten står still eller till och med går upp lite (givetvis beroende av att jag inte kan bajsa varje dag). De senaste dagarna, har dock bajseriet kommit igång lite mer :).

Idag läste jag en intressant text om vad bakterierna gör med hjärnan (bakterierna i tarmen styr ditt liv - GP). Vissa bakterier kan få hjärnan att vilja äta felaktig mat, som i sin tur kan göra att man går upp i vikt.

Well... Det är här jag gör avstamp idag.
Jag märker också att, i o m att börjat fokusera på att rensa bland mina scrapsaker och sälja av en del av dem, att fokus har skiftat från att ta hand om mig med promenader, till att försöka "smita undan" och tänka att jag nog får till stegen ändå, under dagen.
Det kan i o f s mycket väl stämma, i o m att jag har en aktiv dag på jobbet. Kanske skyddar jag mig från "överansträngning", även om jag egentligen vet att promenaderna inte skadar mig på något sätt...
Det verkar som att jag är en person som inte kan ha för många bollar i luften samtidigt. Det samma gäller pyssel. Jag kan inte riktigt få till det med lusten att pyssla, när jag är så upptagen med att tänka på vikt, hälsa o s v...

Men jag upptäcker också att jag inte har långt till en bra tanke... Det räcker att jag tar på mig mina nya gröna byxor för att jag skall känna mig mindre och rätt så fantastisk, om jag får lov att säga det själv :). Alla de fina kläderna från Masai gör mig på gott humör :).

Jag tror att det finns en riktigt god chans att jag kommer att vara mer än nöjd med min prestation när året är slut :). Och sen har jag ju ett år till på mig att förfina resultaten :).

Men, så har jag upptäckt att min fitbit börjar sjangsera... Den har gått sönder på två ställen...
Jag har kontaktat fitbit, och de har lovat att byta ut den mot en ny. I och med detta, uppstår problem nummer två. Jag kan inte ha två likadana fitbit-armband kopplade till samma konto, vilket kommer att medföra att jag kommer att tappa all info jag hittills samlat på mig... Morr... Det känns ju lite trist att behöva börja om från noll igen...



Som en avslutning, vill jag bjuda på info om en helt underbar hälsobibel... Jag köpte den i veckan och älskar verkligen den boken...

"Sju steg till ett friskare liv", av Nilla Gunnarsson

FEM DAGAR EFTER GALLOPERATIONEN = -24 kg

Nu sitter jag här vid datorn igen, och tänker tillbaka på min resa efter galloperationen.
Smärtorna i axlarna har avtagit. Det gjorde de egentligen efter två dygn och jag har inte behövt smärtstillande sedan dess. Jag kan ta djupa andetag - eller andetag över huvud taget, utan att hålla mig i något för att hantera smärtan.

Avföringen är det något helt annat med, dock.
Jag tog ju en supp där bak, efter 3-4 dagars frånvaro av nummer 2. Hjälpen kom snabbt, som tur var.
Dagen funkade det inte igen, men igår, till min stora glädje, lyckades jag klämma ut en lång, smal "korv" igår. Den processen kan nog liknas med barnafödande, för jösses, vad jag fick slita.

Idag funkade det dock inte.
Jag pruttar och släpper ut en massa luft, så gott som hela dagen, men bajsandet funkar inte som det gjorde förr.
Jag har t o m "dansat" här hemma på morgonen, innan frukost, men ändå inte fått igång det.
Så jag tog en supp, och även denna gång, kom hjälpen väldigt snabbt (inom 10-15 minuter).
Jag vill ju inte bli beroende av dem, men känner samtidigt att de är riktigt bra att ha till hands, om det stoppas upp någon mer gång.
Problemet är väl bara att det känns som att jag ligger flera dagar efter med bajsandet, och skulle vilja ha en rejäl tömning, så att jag kunde börja om från noll.

Det börjar strama och klia i såren nu. Kanske börjar de läka.
På torsdag skall jag gå till vårdcentralen för att ta bort förbanden och se hur de ser ut och få vidare instruktioner kring hur jag skall sköta om dem.

Jag har varit ute och promenerat varje dag. Vissa dagar har jag varit supertrött och inte haft någon ork. Andra dagar har jag pressat mig lite hårdare, för att se vad jag klarar av.

Idag skall jag till tandläkaren för att låta denne titta på vad som kan göras åt tanden, som skadades i samband med operationen.
Jag har kontaktat www.psr.se, som skall vara någon slags försäkring för patienter - kring skada vid vård, men det verkar som att det inte kommer att löna sig att göra en anmälan, i o m att självrisken är högre än själva kostnaden för "lagningen".

Viktökningen har lagt sig... Istället har jag börjat gå ned i vikt igen :)... Idag visade vågen -24 kg (82,6 kg ):). Tjohooo!

GALLBLÅSAN ÄR BORTOPERERAD!

Jag hade en bokad tid för gallstensoperation till den 28 september 2016, men fick en återbudstid 20 dagar innan. Det var faktiskt riktigt bra, i o m att jag märkte att jag oroade mig på nätterna.
Jag opererades den 8 september och operationen gick bra.

Jag har värk i axlarna och är lite öm i magen, på tre ställen, i o m att titthålskirurgin har lämnat detta efter sig. Det gör ont när jag skall ta på mig skorna, och när jag lutar mig framåt vid, t ex skratt o s v.

En av mina framtänder har också fått en skada, då sjukhuspersonalen hade svårt att föra in något i munnen på mig, under narkosen... Jag får kontakta tandläkaren, så att de kan slipa till den.

Jag märker även av en liten viktökning, i o m att jag inte kunnat bajsa på några dagar.
Jag blir lite rädd för att börja gå upp i vikt igen, ofrivilligt och helt utan att jag äter mig till det. Jag har läst lite på internet och lärt mig att en del har gått upp mellan 7-25 kg, på relativt kort tid, och det är verkligen inte något jag vill uppleva. Jag har ju kämpat i 9 månader för att gå ned 23 kg.
Jag har ju varit så glad för att jag kommit ned till ca 83,5 kg och vill verkligen kunna fortsätta min hälsoresa på samma sätt. Jag vill ju kunna använda alla nya kläder som jag investerat i.

Men, jag har bestämt mig. Jag tänker inte börja tröstäta eller deppa ihop. Det är bara till att ta nya tag och promenera mera. Och den styrkan som jag inser att jag har inom mig, gör mig glad. Den hjälper mig att inte låta sötsuget vinna slaget. Jag ska gå segrande ur det här!
Jag tänker också hålla mig till en bra diet, utan att börja ösa kroppen full med sådant jag "saknat" under de gångna månaderna...
Jag tänker främst på pannkakor, stekt, friterad eller t ex rökt mat. Nähepp... Här skall inte börja ätas smörgåsar eller annan vetemjölsbaserad mat...

Jag kommer istället att ta vara på möjligheterna att laga vegetarisk och raw food-mat, för att jag anser att jag och min kropp är värda det bästa. Govindas mat gör mig lugn i magen och det vill jag gärna fortsätta äta, antingen på restaurang eller via egna experiment enligt deras kokbok :). Därutöver har jag ju införskaffat mig en hel drös med hälsosamma böcker för mitt framtida liv :).

Som det ser ut nu, får jag inte träna styrketräning, bada eller basta förrän såret är läkt. Jag tänker mig att det kan ta 2-3 veckor. Jag får ta det lilla lugna, på mitt vis :).
Jag var ute och promenerade igår, dagen efter operation, och det kändes på det stora hela bra. Det var soligt och härligt väder som jag verkligen ville ta vara på, med min väninna C.

Nu, den andra natten, har jag kunnat ligga på ena sidan, utan att det stramat och smärtat för mycket i högeraxeln. Det har lugnat mig något. Men jag har ändå svårt att sova hela natten. Jag vaknade vid 03:20-tiden idag. Och i o m att tankarna satte igång direkt, var det bara till att gå upp. Jag kan ju alltid lägga mig och vila senare på dagen, i o m att jag har två lediga dagar framför mig...
Och om jag inte känner mig riktigt bra, kan jag faktiskt kosta på mig att vara sjukskriven en dag till, utan att behöva vara rädd för att gå i konkurs...

Nu hoppas jag på att kunna aktivera skapandehjärnan idag, i o m att jag beställt hem lite nya stämplar och stansmallar, med både halloween- och jultema :).

JAG LÄGGER IN EN HÖGRE VÄXEL = -21,6 kg

Den här veckan har jag verkligen lagt in en högre växel.
Jag har börjat gå på gym igen. Jag har medvetet börjat försiktigt, för att inte dra på mig för mycket träningsvärk samt för att inte tappa motivationen...
Jag kommer att lägga till maskiner som även kan träna rygg och mage, i o m att jag inte haft det tidigare. Det får komma successivt. 

Jag har också promenerat hit och dit, så fort tillfälle givits och jag kommit på att ta vara på dem :).
Jag har åkt buss 20 från Frölunda till Eketrägatan och promenerat hem därifrån. Jag har också förlängt själva promenaden innan frukost, om det funnits tillfälle.
Därtill har jag åkt mycket med kommunala färdmedel.

Jag åkte till Zizzi på Allum, för att leta efter en underbar orange manchesterjacka, men tyvärr hade de inte den i butiken... Jag blir fullständigt deprimerad av att gå in på Zizzi på Frölunda torg. Det finns ju inga roliga plagg... Allt är en tråkig mörk sörja. Jag menar, hösten och vintern är ju deprimerande som de är... Varför måste alla plagg förstärka det? Och varför i helgoland tar de inte in höstens storsäljare till butiken... Den orange "jeansjackan" av manchester... Varför???

Jag sveper igenom de vanliga klädaffärerna och vågar mig in i andra butiker också. Inte för att jag alltid hittar något där, men ändå :). Det är bra att göra sinnet medvetet om att det inte är en omöjlighet att kunna hitta något fint där i framtiden, som dessutom passar på min kropp :).
Och det slår mig, när jag provar kläder på Cassels, att jag inte skall nöja mig med halvbra kläder... Jag är banne mig värd något bättre. Det skall vara kärlek till klädesplaggen i min garderob... :).

Jag hittade finfina gröna kläder på Masai. Jag har ju länge beundrat deras kläder, men alltid tyckt att de varit för dyra. Den här fanns det ett underbart klädställ med både svarta och moss-/olivgröna plagg... Jag kom hem med tre plagg därifrån. Det blev inte billigt, men jag ser på det som en belöning för allt slit under året :).
Jag har besökt butiken ett par gånger till, för att hitta fler plagg att matcha till byxorna, men jag har stört mig för mycket på att färgskillnaderna är för stora... Jag vill skapa en enhetlig silhouette med både topp och byxa i samma färg, men det är något som stör mig. Då har jag faktiskt hellre en svart topp till byxan, för att verkligen bryta av, istället för att se ut som någon som försöker få till det, men inte lyckats hitta rätt nyans...

Och jag tror banne mig att jag kan få det att funka med mina gröna kängor (Ten Points), som jag köpte för några år sedan... Jag har ju länge letat efter något att ha dem till :). 

Två gallstensanfall har jag också hunnit uppleva den här veckan...

Ännu en positiv upplevelse, är att vågen ÄNTLIGEN visade siffror under 85 kg... Jag prickade 84,8 kg idag. Yes!
Det är bara till att kämpa på...
De senaste tio veckorna har jag således gått ned ca 6 kg... Det känns bättre, än det föregående resultatet, som bara gav 1 kilos viktminskning :(.

Här är en sammanfattning av viktminskningen, i perioder om tio veckor vardera...

period 1 = 10
period 2 = 4,3
period 3 = 1
period 4 = 6,3
= -21,6 kg...

YES! DET BLEV ETT JA TILL OPERATION :)!!!

Jag hade en tid hos kirurgen på Lundby sjukhus igår och besöket slutade lyckligt. Jag får en tid för operation där, redan inom 45 dagar, i o m att bekymren är som de är. 

Det kunde dock ha gått illa, i o m att de har en maxgräns för BMI, på 35. Som tur är, låg jag på BMI: 33 :).
33 i BMI är givetvis inte ett slutmål för mig, men det är där jag är nu, från att ha haft 41 i BMI, för ca 9 månader sedan. 



Blodtrycket låg på 135/92.

Så nu är det väntans tider på operationstid som gäller :).

...

Jag har ju gallstensanfall var och varannan vecka numera. Livet är redigt stressigt, i o m att det är så himla mycket jag måste undvika, framförallt på restauranger och andra ställen, när icke hemlagad mat skall intagas... Jag har dock överlevt genom att gå på thai- eller kinesisk restaurang och valt grönsaker och kyckling...

Här är min undvika-lista: 

lök
svamp
paprika
oliver
kapris

äpple
päron
gurka
sura livsmedel
citrusfrukter
ättika

senap
majonnäs
(ägg)
räkor (skaldjur)
(lax)

rökt, stekt, friterad, grillad mat...

rött kött

gluten
laktos (vet inte om jag ens tål mjölk utan laktos...)

fet- och kolesterolrik mat

mejeriprodukter

sötsaker, efterrätter m m

Således undviker jag både hel- och halvfabrikat, i o m att de oftast innehåller både mjölk och vetemjöl...

MEDVETEN OM HUR JAG SER UT

Fler och fler börjar uttrycka att de ser stor skillnad på mig, efter 20 kilos viktminskning. Jag, som bara ser mina valkar och mitt gäddhäng, tillsammans med dallret på låren, har svårt att förstå vad de menar, tills de börjar visa upp foton, tagna för minst ett år sedan... Effekten av detta blir att jag tycker att det är vansinnigt kul att kunna förvåna folk - och mig själv :).

Här är jag på Brännö, 2015, ca 1 år sedan :), stl 52-54. 

Jag lägger upp några bilder här, som visar hur skillnaden syns, framförallt i ansiktet, i o m att jag inte är en helkropps-foto-person :). Den senaste bilden visar mig som jag är just nu..., vägandes ca 86 kg... Jag provar nya kläder, för skojs skull, och märker, att jag kan komma i plagg som är i storlekarna 46-48, beroende på vilken affär jag är i :).

Jag tror att det var 20 år sedan, jag hade den här storleken på kroppen. Jag hade långt hår och hade, vad jag minns, färgglada kläder på mig :). Jag hade även en cykel med bockstyre, som jag nyttjade flera gånger i veckan, ända tills jag krockade med en annan cyklist, och den blev konstig och opålitlig. Jag blev nog rädd för att cykla efter det. Kanske är det något jag kan ta upp nu igen, för det är ju sannerligen ett smidigt sätt att ta sig fram på :).
Det finns stunder, när tankarna tar mig tillbaka till den tiden i mitt liv, och jag tror att jag tröstat mig med godis, kakor och annat tjafs, för att på något sätt skydda mig från de jobbiga upplevelserna jag genomgick då. 



Under en underbar dag på Vrångö, men min kompis A, vågade jag t o m låta hela kroppen fotograferas :)... Om inte för något annat, så för att ha en förebild till efterbilderna :)...
Vrångö är helt klart värd ett eller flera besök. Så här sent på året är det nästan dags för björnbären också, och det verkar finnas gott om dem där :), förutom alla vackra blommor och fantastiska vyer :).



Nu ska det bli spännande att se vad jag kan ta för form, när resten av övervikten försvinner, lagom till 50-års-dagen, om sisådär 1 år och 4 månader :).

Det känns riktigt roligt att vara mitt i resan, som jag påbörjat. Den handlar bara om mig och min ultimata hälsa. Heja mig :).