DET ENA LEDER TILL DET ANDRA... insikter, snedsteg och upptäckten av en ny HÄLSOBIBEL :)

I början av veckan var jag på äventyr. Jag landade bl a på Klädkällaren (ett slags mini-Gekås i Bohus), i o m att jag hade några timmar att ta död på, innan jag skulle vidare till nästa ställe. Besöket slutade med både chokladkaka med grädde och laktosfri strutglass (för att chokladkakan var en besvikelse och lämnades ouppäten).
Redan här, borde jag sett upp för rödljusen... Min lust att äta det jag inte kunnat äta på ett tag, började ta överhand. 

Därefter åkte jag till min kompis A, för att vi skulle promenera. Men först tog vi oss genom ICA MAXI för att handla lite mat. Jag tänkte på middagsmaten och bestämde mig för att köpa karelska piroger, något pålägg och koskenlaskijaost, för Angereds Ica är det enda stället jag med säkerhet vet att jag kan få tag i det.
Vi tog en lång promenad. En alldeles för lång för mig, i o m att jag var helt slut som människa efteråt. Alla krafter var helt slut. Dessutom gick jag i sandaler, vilket inte var det bästa för fötterna, för jösses, så ont jag hade i dem sen... :(. Dessutom var jag extremt stel i höfterna och hade träningsvärk i rumpan :). 
Efter promenaden mumsade jag i mig tre varma piroger med pålägg och kände mig mer än mätt efteråt.
Även här, gick det "bra" att äta dem, utan problem med "gallan". Däremot hade inte bajsandet återgått till normal funktion ännu. 
Därefter har det blivit karelska piroger flera gånger under veckan, i o m att det fanns fler kvar i påsen. Jag har tänkt på dem med lite dåligt samvete, samtidigt som jag verkligen har velat äta dem, för att de påminner mig om det finska :).

Dagen efter hade jag tid för fotvård, vid Odinsplatsen. Det var riktigt skönt. Jag fick bekräftat att jag har riktigt fina fötter, fast med antydan till fukt mellan tårna på vänster fot. Jag fick någon slags lila vätska påpenslad, som skulle motverka svamp.

Jag har dock observerat att hjärnan har börjat fokusera på att äta mer. Den är sugen på t ex flapjacks (en sorts havrekakor i portionsförpackning) och mycket annat. Hjärnan nöjer sig inte längre med "vanliga" raw bars... utan det skall vara flapjacks... antagligen för att de liknar kakor med både fett och socker i smaken...

Ibland har jag gett efter och tagit en flapjack till mellanmål, men oftast har jag stått emot.
Jag har konsulterat en anteckningsapp i mobilen, där jag skriver peppande ord till mig själv om vinsterna att hålla mig till ren mat och regelbunden aktivitet. Jag vill verkligen hålla mig på den nya, rena, bra vägen, som gör allt möjligt bra för min kropp :).
Resultatet av experimenterandet och "över"ätandet gör så att vikten står still eller till och med går upp lite (givetvis beroende av att jag inte kan bajsa varje dag). De senaste dagarna, har dock bajseriet kommit igång lite mer :).

Idag läste jag en intressant text om vad bakterierna gör med hjärnan (bakterierna i tarmen styr ditt liv - GP). Vissa bakterier kan få hjärnan att vilja äta felaktig mat, som i sin tur kan göra att man går upp i vikt.

Well... Det är här jag gör avstamp idag.
Jag märker också att, i o m att börjat fokusera på att rensa bland mina scrapsaker och sälja av en del av dem, att fokus har skiftat från att ta hand om mig med promenader, till att försöka "smita undan" och tänka att jag nog får till stegen ändå, under dagen.
Det kan i o f s mycket väl stämma, i o m att jag har en aktiv dag på jobbet. Kanske skyddar jag mig från "överansträngning", även om jag egentligen vet att promenaderna inte skadar mig på något sätt...
Det verkar som att jag är en person som inte kan ha för många bollar i luften samtidigt. Det samma gäller pyssel. Jag kan inte riktigt få till det med lusten att pyssla, när jag är så upptagen med att tänka på vikt, hälsa o s v...

Men jag upptäcker också att jag inte har långt till en bra tanke... Det räcker att jag tar på mig mina nya gröna byxor för att jag skall känna mig mindre och rätt så fantastisk, om jag får lov att säga det själv :). Alla de fina kläderna från Masai gör mig på gott humör :).

Jag tror att det finns en riktigt god chans att jag kommer att vara mer än nöjd med min prestation när året är slut :). Och sen har jag ju ett år till på mig att förfina resultaten :).

Men, så har jag upptäckt att min fitbit börjar sjangsera... Den har gått sönder på två ställen...
Jag har kontaktat fitbit, och de har lovat att byta ut den mot en ny. I och med detta, uppstår problem nummer två. Jag kan inte ha två likadana fitbit-armband kopplade till samma konto, vilket kommer att medföra att jag kommer att tappa all info jag hittills samlat på mig... Morr... Det känns ju lite trist att behöva börja om från noll igen...



Som en avslutning, vill jag bjuda på info om en helt underbar hälsobibel... Jag köpte den i veckan och älskar verkligen den boken...

"Sju steg till ett friskare liv", av Nilla Gunnarsson

FEM DAGAR EFTER GALLOPERATIONEN = -24 kg

Nu sitter jag här vid datorn igen, och tänker tillbaka på min resa efter galloperationen.
Smärtorna i axlarna har avtagit. Det gjorde de egentligen efter två dygn och jag har inte behövt smärtstillande sedan dess. Jag kan ta djupa andetag - eller andetag över huvud taget, utan att hålla mig i något för att hantera smärtan.

Avföringen är det något helt annat med, dock.
Jag tog ju en supp där bak, efter 3-4 dagars frånvaro av nummer 2. Hjälpen kom snabbt, som tur var.
Dagen funkade det inte igen, men igår, till min stora glädje, lyckades jag klämma ut en lång, smal "korv" igår. Den processen kan nog liknas med barnafödande, för jösses, vad jag fick slita.

Idag funkade det dock inte.
Jag pruttar och släpper ut en massa luft, så gott som hela dagen, men bajsandet funkar inte som det gjorde förr.
Jag har t o m "dansat" här hemma på morgonen, innan frukost, men ändå inte fått igång det.
Så jag tog en supp, och även denna gång, kom hjälpen väldigt snabbt (inom 10-15 minuter).
Jag vill ju inte bli beroende av dem, men känner samtidigt att de är riktigt bra att ha till hands, om det stoppas upp någon mer gång.
Problemet är väl bara att det känns som att jag ligger flera dagar efter med bajsandet, och skulle vilja ha en rejäl tömning, så att jag kunde börja om från noll.

Det börjar strama och klia i såren nu. Kanske börjar de läka.
På torsdag skall jag gå till vårdcentralen för att ta bort förbanden och se hur de ser ut och få vidare instruktioner kring hur jag skall sköta om dem.

Jag har varit ute och promenerat varje dag. Vissa dagar har jag varit supertrött och inte haft någon ork. Andra dagar har jag pressat mig lite hårdare, för att se vad jag klarar av.

Idag skall jag till tandläkaren för att låta denne titta på vad som kan göras åt tanden, som skadades i samband med operationen.
Jag har kontaktat www.psr.se, som skall vara någon slags försäkring för patienter - kring skada vid vård, men det verkar som att det inte kommer att löna sig att göra en anmälan, i o m att självrisken är högre än själva kostnaden för "lagningen".

Viktökningen har lagt sig... Istället har jag börjat gå ned i vikt igen :)... Idag visade vågen -24 kg (82,6 kg ):). Tjohooo!

GALLBLÅSAN ÄR BORTOPERERAD!

Jag hade en bokad tid för gallstensoperation till den 28 september 2016, men fick en återbudstid 20 dagar innan. Det var faktiskt riktigt bra, i o m att jag märkte att jag oroade mig på nätterna.
Jag opererades den 8 september och operationen gick bra.

Jag har värk i axlarna och är lite öm i magen, på tre ställen, i o m att titthålskirurgin har lämnat detta efter sig. Det gör ont när jag skall ta på mig skorna, och när jag lutar mig framåt vid, t ex skratt o s v.

En av mina framtänder har också fått en skada, då sjukhuspersonalen hade svårt att föra in något i munnen på mig, under narkosen... Jag får kontakta tandläkaren, så att de kan slipa till den.

Jag märker även av en liten viktökning, i o m att jag inte kunnat bajsa på några dagar.
Jag blir lite rädd för att börja gå upp i vikt igen, ofrivilligt och helt utan att jag äter mig till det. Jag har läst lite på internet och lärt mig att en del har gått upp mellan 7-25 kg, på relativt kort tid, och det är verkligen inte något jag vill uppleva. Jag har ju kämpat i 9 månader för att gå ned 23 kg.
Jag har ju varit så glad för att jag kommit ned till ca 83,5 kg och vill verkligen kunna fortsätta min hälsoresa på samma sätt. Jag vill ju kunna använda alla nya kläder som jag investerat i.

Men, jag har bestämt mig. Jag tänker inte börja tröstäta eller deppa ihop. Det är bara till att ta nya tag och promenera mera. Och den styrkan som jag inser att jag har inom mig, gör mig glad. Den hjälper mig att inte låta sötsuget vinna slaget. Jag ska gå segrande ur det här!
Jag tänker också hålla mig till en bra diet, utan att börja ösa kroppen full med sådant jag "saknat" under de gångna månaderna...
Jag tänker främst på pannkakor, stekt, friterad eller t ex rökt mat. Nähepp... Här skall inte börja ätas smörgåsar eller annan vetemjölsbaserad mat...

Jag kommer istället att ta vara på möjligheterna att laga vegetarisk och raw food-mat, för att jag anser att jag och min kropp är värda det bästa. Govindas mat gör mig lugn i magen och det vill jag gärna fortsätta äta, antingen på restaurang eller via egna experiment enligt deras kokbok :). Därutöver har jag ju införskaffat mig en hel drös med hälsosamma böcker för mitt framtida liv :).

Som det ser ut nu, får jag inte träna styrketräning, bada eller basta förrän såret är läkt. Jag tänker mig att det kan ta 2-3 veckor. Jag får ta det lilla lugna, på mitt vis :).
Jag var ute och promenerade igår, dagen efter operation, och det kändes på det stora hela bra. Det var soligt och härligt väder som jag verkligen ville ta vara på, med min väninna C.

Nu, den andra natten, har jag kunnat ligga på ena sidan, utan att det stramat och smärtat för mycket i högeraxeln. Det har lugnat mig något. Men jag har ändå svårt att sova hela natten. Jag vaknade vid 03:20-tiden idag. Och i o m att tankarna satte igång direkt, var det bara till att gå upp. Jag kan ju alltid lägga mig och vila senare på dagen, i o m att jag har två lediga dagar framför mig...
Och om jag inte känner mig riktigt bra, kan jag faktiskt kosta på mig att vara sjukskriven en dag till, utan att behöva vara rädd för att gå i konkurs...

Nu hoppas jag på att kunna aktivera skapandehjärnan idag, i o m att jag beställt hem lite nya stämplar och stansmallar, med både halloween- och jultema :).

JAG LÄGGER IN EN HÖGRE VÄXEL = -21,6 kg

Den här veckan har jag verkligen lagt in en högre växel.
Jag har börjat gå på gym igen. Jag har medvetet börjat försiktigt, för att inte dra på mig för mycket träningsvärk samt för att inte tappa motivationen...
Jag kommer att lägga till maskiner som även kan träna rygg och mage, i o m att jag inte haft det tidigare. Det får komma successivt. 

Jag har också promenerat hit och dit, så fort tillfälle givits och jag kommit på att ta vara på dem :).
Jag har åkt buss 20 från Frölunda till Eketrägatan och promenerat hem därifrån. Jag har också förlängt själva promenaden innan frukost, om det funnits tillfälle.
Därtill har jag åkt mycket med kommunala färdmedel.

Jag åkte till Zizzi på Allum, för att leta efter en underbar orange manchesterjacka, men tyvärr hade de inte den i butiken... Jag blir fullständigt deprimerad av att gå in på Zizzi på Frölunda torg. Det finns ju inga roliga plagg... Allt är en tråkig mörk sörja. Jag menar, hösten och vintern är ju deprimerande som de är... Varför måste alla plagg förstärka det? Och varför i helgoland tar de inte in höstens storsäljare till butiken... Den orange "jeansjackan" av manchester... Varför???

Jag sveper igenom de vanliga klädaffärerna och vågar mig in i andra butiker också. Inte för att jag alltid hittar något där, men ändå :). Det är bra att göra sinnet medvetet om att det inte är en omöjlighet att kunna hitta något fint där i framtiden, som dessutom passar på min kropp :).
Och det slår mig, när jag provar kläder på Cassels, att jag inte skall nöja mig med halvbra kläder... Jag är banne mig värd något bättre. Det skall vara kärlek till klädesplaggen i min garderob... :).

Jag hittade finfina gröna kläder på Masai. Jag har ju länge beundrat deras kläder, men alltid tyckt att de varit för dyra. Den här fanns det ett underbart klädställ med både svarta och moss-/olivgröna plagg... Jag kom hem med tre plagg därifrån. Det blev inte billigt, men jag ser på det som en belöning för allt slit under året :).
Jag har besökt butiken ett par gånger till, för att hitta fler plagg att matcha till byxorna, men jag har stört mig för mycket på att färgskillnaderna är för stora... Jag vill skapa en enhetlig silhouette med både topp och byxa i samma färg, men det är något som stör mig. Då har jag faktiskt hellre en svart topp till byxan, för att verkligen bryta av, istället för att se ut som någon som försöker få till det, men inte lyckats hitta rätt nyans...

Och jag tror banne mig att jag kan få det att funka med mina gröna kängor (Ten Points), som jag köpte för några år sedan... Jag har ju länge letat efter något att ha dem till :). 

Två gallstensanfall har jag också hunnit uppleva den här veckan...

Ännu en positiv upplevelse, är att vågen ÄNTLIGEN visade siffror under 85 kg... Jag prickade 84,8 kg idag. Yes!
Det är bara till att kämpa på...
De senaste tio veckorna har jag således gått ned ca 6 kg... Det känns bättre, än det föregående resultatet, som bara gav 1 kilos viktminskning :(.

Här är en sammanfattning av viktminskningen, i perioder om tio veckor vardera...

period 1 = 10
period 2 = 4,3
period 3 = 1
period 4 = 6,3
= -21,6 kg...

MASSOR AV STEG - TRÖTT I BENEN

Det blev en aktiv dag igår med. Två vändor till Ikea (köpte höj- och sänkbart bord samt lådavdelare till malmbyråarna), en sväng till netonnet och morgonpromenad på det. Jag kom upp i drygt 20 000 steg då med :).
Benen var trötta, men knät gav inga signaler, förrän på morgonnatten... Då värkte det, så att jag väcktes av det. Även nu, när jag skriver, känns knät av.
Men i o m att jag står upp nu och skriver, får knät mer belastning. Det tror jag är bra.

Solen är framme, fåglarna kvittrar och det känns väldigt bra att äntligen ha ett höj- och sänkbart bord.
Jag funderar på att ta en morgonpromenad idag med, för få att få ett bra resultat i min aktivitetstabell :). Morgonpromenad innan frukost, sju dagar i rad :). Sen skulle det vara kul att få en hel vecka med minst 10 000 steg varje dag :).
Och sen är det ju skönt att kunna ta på sig ett bra promenadskor på morgonen, innan dagen blivit för varm. Är det för varmt, hittar jag bara på en massa ursäkter.

Japp. Så får det bli.

Det blir lite grand som en drog, det där med att promenera. Och det är ju bra att det kommit till det stadiet :).

EFTER BERLINRESAN

Nu var det ett tag sen jag skrev i bloggen...
Jag har varit i Berlin och promenerat, alldeles för många steg, de flesta av dagarna... Men det har varit kul att testa sina gränser. För det blir ju mycket promenerat, i en ny stad :).

Vikten har gått upp, tack vare alla mellanmål (sötsaker) och onyttig mat till frukost. Det fanns inte så många alternativ till brödet - och givetvis glömde jag att köpa riskakor att ersätta brödet med.
Men jag hoppas att viktminskningen tar fart igen, nu när jag inte skall äta mer bröd eller onyttiga saker. Det gick ju bra fram till resan, så jag hoppas på ett positivt flöde även denna gång.

Inför nästa resa, vill jag vara bättre förberedd, så att jag inte slinker dit på både vitt och mörkt bröd, croissant och hasselnötskräm, för att inte tala om glass eller tårtbitar. Jag var som fixerad vid efterrätter. Vet inte vad som flög i mig.
Men nu är resan i alla fall över, och jag kan äntligen börja leva mitt vanliga liv igen :).

Det är helt uppenbart dock, att mjölkprodukter och vitt mjöl inte är bra för mig, i o m att jag pruttat i kapp med vad jag ätit.

Men men. Det är bara till att ta nya tag i gen.

LUNCH PÅ GOVINDAS, IGEN - OCH EN TITT INNE PÅ SOCKERBRUKET

Jag tog mig till Govindas igen, för tredje gången på kort tid :). 

Pysselkompisen C ville dit för mangolassins skull och jag var inte svårövertalad att följa med. Väl vid kassan hör jag mitt namn. Det var min studiekompis A som sade hej till mig. Och det var ett härligt möte, i o m att jag både saknat henne och tänkt mycket på henne den senaste tiden :).
Vi bestämde oss för att ta en dejt senare - på Govindas :).

Dagens mat bestod av ris, grönsaksgryta och knaperstekta grönsaksbiffar. Det var även en soppa till - med smak av oregano. Jag misstänker att det var mjölk i den, i o m att jag blev så pruttig efteråt.

Vis av erfarenheten från dagen innan, då det körde i magen och jag fick diarré efter måndagens lunch på Govindas, beställde jag en laktosfri mangolassi, men den smakade tyvärr inget annat än mjölk, och det var ju inte riktigt det jag var ute efter.
Papadambrödet är underbart att knapra på :).
Den här gången tog jag inte sallad eller mango chutney direkt, i o m att jag tänkte på att jag inte ville slänga någon mat. Jag hämtade dock lite av varje efteråt, i o m att jag saknade något sött på tallriken.



Efter lunchen promenerade vi till Sockerbruket 6, en butik med gamla, fräcka inredningssaker. Det är inte billigt, men det är underbart att få träda in i en magisk värld :).

EN LÅNGPROMENAD OCH GOVINDAS UNDERBARA MAT

Jag tog med mig en pysselbekant på promenad i fredags. Vi startade i Kungssten, gick vidare till Nya Varvet, Röda sten och vandrade längs vattenbrynet ett tag, tills vi tog av uppåt förbi Sockerbruket och vidare upp mot Majorna. Först kom jag att tänka på Hängmattans underbara vegetariska mat (falafelbollarna... mmmm) (Musikcafét) och tänkte lockat med Christina dit, men i o m att smärta in knät gjorde sig alldeles för mycket påmint, fick jag tänka om. Jag kom att tänka på underbara Govindas, en vegetarisk restaurang i Majorna (Göteborg) som låg på närmre håll :).

Och nu när jag ändå sitter här och minns tillbaka på svunna tider, kommer jag ihåg att restaurangen låg lite mer centralt tidigare - nära Avenyn, på något sätt. Jag minns inte vem som tog med mig dit första gången, men jag är ändå glad för att jag introducerades till den vegetariska kosten där och då :). 

Jag bara älskar maten där.

Jag blev påmind om att jag faktiskt har köpt deras receptbok en gång i tiden. Och med ambitionen att öka på min vegetariska maträtt-repertoar, tänkte jag börja laga mat enligt receptboken.

Här är i alla fall en bild på fredagens underbara lunch. 


Mango lassi-dryck i glaset (något för vanilj-sockersöt för min del).
Grönsaksgryta, ris och någon slags spenatpirog med sallad och söt som tusan-banan-chutney.
Till höger i skålen, en härlig linssoppa. 

Portionerna är väl tilltagna. Lite för väl tilltagna, skall jag be att få meddela, för min mage, skall tilläggas. Nästa gång måste jag komma ihåg att be dem lägga upp mindre mat, så att jag inte behöver lämna något.

Vi fortsatte sedan vår färd till fots, förbi Formverkstan och upp mot Majorna - för att kunna komma åt Slottsskogen och Linnéplatsen. Vi vek dock av till vänster efter den stora lekplatsen för barn, och vandrade vidare till Järntorget. Jag fick ihop 13 000 steg under den promenaden :). 

DET ÄR MOTIGT NU - JAG ÄR I KONFLIKT MED MIG SJÄLV

Det känns som om jag fastnat i vinkelvolten.
Ena dagen är jag motiverad till tusen, medan nästa dag vill jag inte göra något alls. Då känns allt oerhört motigt. Det känns som om jag är i konflikt med mig själv.
I sådana stunder påminner jag mig själv om mina mål, för att inte glömma varför jag påbörjade resan, men det kan ändå kännas tungt i sinnet.
Jag anammar uttryck och citat som jag kan finna styrka och kraft i (t ex Nikes "Just do it") och ibland lyckas jag ta mig iväg :).

Jag har simmat och bastat vid två tillfällen i förra veckan (torsdag och söndag), tack vare provträningsveckan Göteborgs stad bjuder på. Det har känts bra efteråt. Att jag faktiskt tagit mig ut och gjort det :)! Jag har känt mig stolt över mig själv :).

Ambitionen var att även prova på vattengympa den här veckan, bara för att testa på... Jag har skrivit upp tiderna i min webb-baserade kalender samt appen google Keep, för att ha tillgång till info när jag så önskar...

Men så kommer de där ständiga tankarna på mat. Framförallt på eftermiddagen, när jag känner mig så trött, så trött.
Jag har åkt buss och spårvagn i dagarna två. Promenerat när tillfälle givits. Kanske tröttar alla intryck och ambitioner ut mig.
I måndags eftermiddag, lade jag mig för att vila och var så himla trött att jag sov längre och längre. Sen kunde jag givetvis inte somna på hela natten. Jag bara räknade minuterna och ville att det skulle vara morgon igen.
Igår, efter jobbet, försökte jag läsa lite i boken "En man som heter Ove", men ögonen föll ihop. Men jag höll mig vaken, för att inte hamna i samma situation igen, som föregående natt.

När det kommer till knäsmärtan, känner jag mig fullständigt förtvivlad ibland. Så jag valde att testa smärtstillande igen... även om jag inte har fått någon hjälp av det tidigare... Jag köpte Diclofenac och Alvedon zapp - för att kunna gå som en vanlig människa.
Kan tabletterna ha en bieffekt som skapar mina malande tankar? Att jag ständigt tänker på mat och att jag känner en ovilja att motionera och ta hand om mig själv? Eller är det kanske min inre grundstämning som gör sig påmind?

Jag behöver lära mig att lägga in ett belöningstänk=nöjdhetstänk kring motionen, så att jag ser fram emot det som kommer efteråt, tills jag njuter av själva uppgiften så pass mycket, att det blir själva belöningen.

Jag tänker hela tiden på att hemmet inte är i ordning. Det stressar mig till tusen. Jag vill rensa - bland alla saker, både kläder, papper, prydnadssaker m m. Ena stunden är jag redo att skänka bort allt, medan i nästa stund tänker jag att varje krona jag kan få in för de gamla sakerna, kan jag ju nyttja till att köpa nytt, när jag väl gått ned i vikt, vill säga :).
Men att behöva ha kvar sakerna som jag vill göra mig av mig, stressar mig också... Då behövs det ju en mellanlagringsstation... Och då blir det lätt stökigt.
Gaaaah, för denna mellantid i processen... Detta dränerar min energi...
Men jag har i alla fall gått igenom några pärmar och tidskriftssamlare för att rensa bort papper som jag inte längre behöver. Det var papper från finskundervisning, citat och käcka uttryck m m. Och gamla brev. Varför skall jag hålla mig kvar i dåtiden? Det är ju här och nu jag lever :)!

Och så fort jag ser ordet process, kommer jag att tänka på uttrycket "Lita på processen". Att jag skall hitta ett nöjdhetsläge i kaoset. Att lita på att det ordnar sig - bara jag ser till att göra det... För det sker inte av sig själv.
Och så säger jag till mig själv att ANDAS. För det glömmer jag nog av att göra oxå, kan tänka.

Det känns som om jag har lättare för att ta mig ut på promenader. Så jag resonerar med mig själv kring att nöja mig med promenaderna, för de kostar ju inget.
Men så kommer nästa tanke, som påminner mig om att simning är träning för hela kroppen, och jag vill ju verkligen aktivera hela kroppen. Och så har jag ju köpt två bikinitoppar jag är nöjd med. Synd att låta dem ligga i byrålådan till ingen nytta...

Och sen, när jag ser vad vågen stannar på på morgonen (och viktminskningen inte sker fort nog), kan jag känna mig deprimerad för mindre. Och det tynger mig på något omedvetet plan...
Men sen, när jag tittar tillbaka på min resa, vecka för vecka, så ser jag ju att jag faktiskt går ned i vikt, stadigt... ca -0,8 kg per vecka.
Och det är banne mig inte dåligt :)!!!

Men men...
Det är i det här vinkelvoltslandet jag befinner mig i just nu.
Kanske är detta priset jag får betala, för att jag gör resan själv. Jag söker efter vägar som jag kan ta mig fram på...

Men en positiv sak, mitt i all förvirring, är ändå att knät börjar kännas lite bättre... Vissa dagar tar jag inga tabletter alls, för att testa om knät är på väg att bli bra av sig själv, eller om det är tabletternas förtjänst...

Och igår påbörjade jag min "kur" av Movizin Complex... som ju skall vara bra för besvär med leder m m.
Så jag kan nog med gott samvete säga att jag gör mycket, för att komma i form inför Berlinresan i april... Jag behöver bara påminna mig själv om det...

Och efter gårdagens handledning på jobbet, tänker jag att jag kanske t o m är i en utvecklingskris av något slag, i o m att jag protesterar och känner både lust och motvilja för det nya.
Och i nästa stund tänker jag att jag borde ta en promenad, för att få egentid - komma ut ur hemmets krävande känsla samt sortera tankarna (och givetvis slänga saker i återvinningen, när jag ändå håller på :)...).
Det får nog bli en liten promenix nu :)...

...

AHA-UPPLEVELSER
Under promenaden klurade jag på vad det var som höll mig tillbaka från t ex vattengympan på måndag- och tisdagkvällen - eller bara själva simmandet på valfri tid.
Just kvällstiden, tror jag kan vara trixig att få till, i o m att jag vill äta middag kl 17:30 och vattengympan är vid 18-tiden. Det blir stressigt och väldigt nära inpå ätandet. Och jag vill inte äta senare, i o m att det har funkat så bra med just den tiden hittills.
Jag är ju mer av en morgonperson, så jag tror att det kan vara käckt att fokusera på just morgon- och förmiddagstider istället :).
Jag klurade också på det där med pysslet, för det börjar banne mig kännas som något jobbigt igen. Jag har inte alltid inspiration till det. Och det skapar ångest. Och det gör mig ledsen att jag köpt alla saker som jag sen inte har lust att använda.
Men jag tänkte som så, att det kanske är bra att schemalägga pysseltiden också, så att jag vet att där och då pysslar jag, för att sedan kunna släppa tänkandet kring det under resten av veckans timmar. För det är ett evigt tänkande och malande kring det. Tankarna går runt och runt, men inget blir gjort.
Det där med rensande och städande i hemmet kan jag ju också schemalägga, så att jag vet att det finns tid för det, utan att tänkandet på det behöver dränera min energi helt och hållet.

SIMNING OCH BASTUBAD

Jag var och simmade med min väninna A igår. Vi åkte först till Angereds arena, men badet hade stängt kl 15:00. Snopet. Så det var ju bara till att ta bilen till Lundbybadet och försöka där istället. Vi landade dock först på Baban - en kolgrillrestaurang, i närheten av Backaplan. Vi valde var sin härlig grillmix-tallrik. Det smakade gott och jag kan varmt rekommendera restaurangen för er andra kulinariskt nyfikna människor :).

Väl vid Lundbybadet, nyttjade vi våra gratisveckor för att göra detta :). Himla käckt :)! Det är ett bra initiativ av Göteborgs stad att låta folk prova på de olika anläggningarna under en veckas tid, för att låta var och en hitta sin favorit :).



Det var dock väldigt kallt i duschutrymmet och ännu kallare på väg till bassängen.
Vattnet i bassängen kändes också lite väl kallt. Jag frös hela tiden :(. Men jag fick simmat lite i alla fall. Det kändes bra för hela kroppen, förutom att knät tog stryk av att gå upp och ned för trappstegen. Sen kanske mina drygt 10 000 steg den dagen också har något med saken att göra.

Bastun var skön, även om den var i torraste laget för mig, med finska mått mätt :).
Huden var alldeles rödflammig efteråt. Jag inbillar mig att det är bra för kroppen att känna olika temperaturer.

VÄRK OCH SMÄRTA - KNÄKONTROLL-APP OCH BEHANDLING PÅ MODIGT HJÄRTA

Knät och foten fortsätter att krångla...
Jag "tvingar" mig själv att ta det lugnt, och inte försöka spräcka 10 000-steg-spärren varje dag, i o m att knät får lida surt dagen efter, när den har belastats för mycket. Det känns som om knät är omlindat av en luftkudde (som barn har när de skall lära sig simma), förutom att smalbenen känns trötta och stumma efter väldigt lite ansträngning.
Det stramar och krampar på baksidan av knät - lårmuskeln, efter en liten sittning (t ex i buss/spårvagn eller efter toalettbesök).
Det är mycket som inte står rätt till just nu :(.

Jag fasar för Berlinresan i maj, i o m jag vet att det kommer att bli mycket promenader där... Jag är inte alls förtjust i tanken på att vara den "besvärliga" som inte klarar av det som förväntas av mig. Eller rättare sagt, som jag tror förväntas av mig. Jag måste givetvis vara sann mot mig själv och tänka på min hälsa, och sätta en gräns för vad jag klarar av.
Jag får åka buss mera, helt enkelt, för att orka med HELA resan på fem långa dagar.

Jag hittade en app via Folksam, som heter Knäkontroll. Där finns det x antal övningar med videoinstruktioner - som man kan göra för att stärka upp sina knän.

Jag bokade också en tid med instruktör, på ACTIC, ett gym i Västra Frölunda, idag, klockan 17:00. Årskortet kostar 2400 kr och det ingår 4 tillfällen med instruktör (2 i början och 2 uppföljningar). Det tycker jag känns bra. Därtill, jobbar jag ju i Västra Frölunda, så det blir smidigt att väva in träningen i samband med resan till och från jobbet :).
Därtill kan jag nyttja simbassängen, om jag så vill, samt vara med på ett aqua-pass, där man tränar med tyngd-väst. Det tror jag kan vara bra för mina knän och övriga leder :).
YES! Nu kör vi!
Nu återstår bara det lilla bekymret att hitta en baddräkt eller bikini, denna tid på året.
Och sen, det största hindret av alla... Att våga visa sig, precis som man är, för alla som råkar befinna sig där jag är... Men men. Det blir till att svälja sin stolthet och låta hälsan få nummer ett som prioritet :).

Jag skall också gå på en behandling (kinesiologi) på fredag, för att se om de kan göra något för att öka balansen i kroppen. Modigt hjärta, heter stället. Jag har beskrivit mina symptom via e-post och får helt enkelt se vad jag får för behandling...

• kroppsbehandling - muskelbalansering
• kinesiologi - helhetsbehandling
• klassisk massage
• bindvävsmassage
• energimassage (inomhus eller utomhus)

TJOHOOO! ÄNTLIGEN -10 KG OCH DRÖMMEN OM EN ORANGE KAVAJ

Den satt långt inne... Speciellt efter en tid av sjukdom m m.

Jag har väntat och väntat på den här dagen. Dagen, när jag når -10-kilostrecket :).
Idag stannade vågen på 96 kg. Det betyder -10,4 kg sedan starten, den 24 november 2015. Yes! Fan, vad jag är bra :). (Jag kör med positiva peppningar mot mig själv, för att bryta trenden av negativt och kritiserande tänkande)

Viktminskningen uteblir, så länge jag är enbart måttlig i mitt promenerande. Men sen händer det lite mer, när jag ökar på stegantalet per dag :). Det är ju en tydlig indikator på vad som måste göras ;-). Jag får helt enkelt bli ännu mer aktiv, för att få igång förbränningen :).
Men så är det ju det där med att jag har ont i knät och foten.
Fortfarande.
Jag känner ingen lättnad på den fronten, tyvärr, även om jag minskat i vit. Och när jag har tagit fler än 10 000 steg på en dag, så är knät ordentligt ömt på kvällen. Speciellt när jag försöker böja knät uppåt när jag halvsitter i soffan.
Jag får helt enkelt inse, att det är en mångårig skada som kan ta lång tid att läka.

Det är sju veckor kvar till Berlinresan och det vore ju käckt att komma i bättre form tills dess. För där, där kommer vi att promenera, min kompis A och jag :).
Jag har t o m hittat tips på några scrapaffärer i Berlin, så de kommer att motivera mig till att röra på mig ännu mer :).

Och idag, när jag tittade i en lokaltidning, såg jag att de sålde den roll-on jag brukar använda för 10 kr/flaskan. Jag har för mig att den brukar kosta mellan 20-30 kr normalt. Så då fick jag genast en tanke på att jag kunde ta en promenad till Wieselgrensplatsen, för att beta av ca 4 000 steg. Sen hoppas jag på att få till resten på arbetstid :).

Jag märker definitivt av en förändring i mitt tänk, när det gäller att ta sig ut ur lägenheten och aktivera sig. Jag längtar efter vårvärmen. Jag ser mig vilja göra mer utomhus. Både för att samla på D-vitamin, men också för att se mer av omvärlden, istället för det som finns innanför hemmets fyra väggar.

...

Jag tog en tur på Frölunda Torg igår innan jobbet...  Jag gick in på Lindex och blev kär i den här underbara orange kavajen... Den hängde på den "vanliga" avdelningen, och storlekarna gick upp till 2XL. Jag kom i den och den kändes riktigt bra över armarna, i o m jag var fullt rörlig i den.
Det är ju en vårkavaj, så det är lite tveksamt om det är värt att köpa den nu. Det är ju inte vårvarmt förrän i april och tills dess kanske jag har gått ned lite till i vikt (d v s kanske räcker det med en mindre storlek - men vågar jag att chansa???).
Jag vet således inte vilken storlek jag skall köpa, eller om det ens är värt att fundera mer på den, i o m att ambitionen är att inte köpa några kläder förrän det är ett absolut måste.
Jag vill ju kunna rensa bort mina gamla kläder, hitta en ny stil (eller rättare sagt kunna klä mig som jag "alltid" velat, men inte kunnat, p g a att de kläderna inte görs i stora storlekar) och framförallt inte köpa fler kläder än vad jag behöver.
Men jag lockas oerhört av den orange färgen. Jag tycker också att jag råkade vara snyggt klädd för just den här kavajen, med en randig tröja och svart-vit scarf :). Det är så där härligt grafiskt :).



Jag besökte Lindex än en gång, för att prova storleken mindre (XL på vanlig klädavdelning), men den var alldeles för liten över armarna. Det krävs nog en viktminskning på mist 10 kilo till, för att den skall gå på utan att jag spräcker tyget.
Jag frågade butikspersonalen vad XXL-storleken motsvarade i siffror, och hon sade 48. Det var ju en glad nyhet för min del, med tanke på att jag varit på 52 tidigare :).
Kanske motsvarar XL-storleken 44-46.
Det är bara till att pinna på, för att få resultat :). För det vore verkligen kul att spatsera omkring med den i vår/sommar :).

FOKUS PÅ VIKTMINKSNINGEN

De senaste veckorna (jag var ju sjuk i två vekor - kunde inte promenera...) har kännetecknats av att jag gått upp i vikt istället för ner i vikt. Det har känts tråkigt. Det har fått mig att titta på portionsstorlekar och vad jag äter. Jag har minskat ned på portionerna men det har inte riktigt hjälpt. Jag har också försökt variera kosten så mycket det bara går, så att det inte blir enformigt.

Jag har ingen som helst ambition att ge upp utan tänker att jag får bara ta mig igenom det här. Det är något nytt hos mig som person. Att inte ge upp. Att se framåt. Att tänka att det är inte antalet gånger man faller man ska fokusera på, utan antalet gånger man reser sig igen :).

Ända sedan jag blev frisk från förkylningen har jag försökt nå 10 000 steg om dagen. Jag tog det lugnt i början av veckan och fick sedan till stegen på ett smidigt sätt, tack vare jobbets karaktär. Jag går ju till och från de boende x antal gånger per dag. Upp och ned för trappor, följer med till mataffären o s v. Det är käckt att veta att stegen tickar på på jobbet, utan några större problem :).

Det som dock fortfarande är bekymmersamt är värken och smärtan i högerknä och högerfot. Det sätter sordin på stämningen, lite grann. Men det är bara till att göra sitt bästa. Jag är ingen "loser"!!!

NYA SKOR OCH INLÄGG

Jag tog en tur till TeamSportia idag, för att göra ett par inlägg (e dynamic blue (649 kr (feb/2016)) som jag kan ha i ett par inneskor av luftigare karaktär, typ tofflor eller liknande. Det slutade med att jag skaffade mig både inlägg och nya skor, som motverkar pronation (foten lutar inåt när man går/springer) samt extremt bra dämpning under hela sulan. Därtill är skon extra komfortabel i o m att skon är sömlös (den är som en strumpa :) = mycket bekväm).
Vad jag inte tänkte på, när jag pratade om att jag ville ha en icke-varm sko, var att just dessa skor är extremt luftiga av sig. Jag gick ut med dem i -2 grader, vilket snabbt kändes av, i o m att luften bara svepte rätt in i skorna... Jösses, vad kallt det var! Men det bådar givetvis gott för vår, sommar och höst :), när temperaturen är lite högre...
Det hjälpte heller inte att ta på sig dubbla strumpor - i o m att det skon började skava mot det ömma på högerfoten.

Jag var emot skon till en början, för färgens skull. Jag gillar inte rosa. Men det räckte att jag stoppade fötterna i skorna för att jag skulle inse skons förträfflighet :).

Skon heter Asics gel-Kayano och är en löparsko.

Nya KAYANO väger 10 gram mindre för att varje steg ska bli lite lättare under långa maratonlopp. Den är utformad för att sitta lika skönt runt mittfoten som en strumpa och har en ovandel i nät som töjer sig efter foten. GEL-dämpning fram och bak skyddar foten från stötar medan mellansulan i FluidRide 2.0 ger svikt åt steget. En särskilt utformad FluidFit-ovandel i nät töjer sig efter foten och känns som en andra hud. Dra mindre vikt runt banan med nya, lättare KAYANO.

Säljaren Oliver var ödmjuk och kunnig och svarade lugnt och sansat på alla mina frågor :). Jag promenerade på ett löpband medan han filmade med sin mobil hur mina fötter betedde sig i de nya skorna med nya inlägg och i de gamla skorna med gamla inlägg. Det blev en märkbar skillnad med de nya inläggen och skorna och jag hoppas innerligt att de skall hjälpa mig att bli kvitt värken i både knän och fötter. För det är banne mig inte roligt att gå runt och ha det smärtsamt vid varje steg man tar.

Ju mer jag tänkte på och kände hur skönt det var att gå i de rosa skorna, kände jag att jag måste investera i ett par likadana för hemmabruk (inneskor) och ett annat par skor för utomhusbruk vintertid. Jag resonerade som så, att knäna kan bli bättre mycket fortare om jag har bra på fötterna i alla lägen, istället för enbart en tredjedel av tiden... 

...

Dagen efter tog jag mig till en annan Team Sportiabutik för att se om de hade ett annat sortiment. Jag valde ett par likadana rosa Asics (vågade inte annat - fötterna ska ha det bästa :)....) och en lite grövre, stabilare sko, som jag hoppas kan hjälpa mig att räta ut steget lite mer.

Jag aktiverade försäljaren ganska bra, i o m att många av de grövre skorna var för hårda runt hälen, vilket skavde mot ömheten i min högerfot :).
Jag berättade också att jag dagen innan köpt skor och inlägg och ville köpa två uppsättningar av både skor och inlägg. Jag frågade lite skämtsamt om jag kunde få mängdrabatt och det nappade hon på direkt :). 20% avdrag resulterade i 880 kr. Och det är verkligen inte illa :).

Så det är inte helt fel att våga pruta :).
Och nu känner jag mig riktigt redig, som har tänkt på fötternas bästa :). Nu bör promenaderna inomhus och utomhus inte skada mina fötter och knän...

LAGOM ÄR BÄST

Jag ser världen på ett annat sätt numera. Jag ser och framförallt, tar tag i möjligheten att samla ihop steg under min dag. Det tycker jag är JÄTTEBRA!

I förrgår, fredag, promenerade jag till Vågmästareplatsen för att käka lunch i den lilla Saluhallen. Sen tog jag buss 99 till Frölunda Torg. Jag fixade till glasögonen, vars ena skalm höll på att lossna. Sen tog jag några steg där inne, för att slippa skava i snö och modd. (jag hade ju tänkt promenera från torget till jobbet)
På jobbet blev det ännu fler steg tagna, vilket resulterade i ca 15 000 steg.

Igår, lördag, promenerade jag från jobbet till Frölunda Torg. Jag kom väl upp i ca 8 000 totalt (med morgonen inberäknad).
Sen tog jag vagnen och till Botaniska Trädgårdens hållplats och promenerade genom Slottsskogen och ned för Linnégatan, till Prinsgatans hållplats. Jag åkte vagn och buss hem. Jag hade tänkt att kanske promenera hem från Wieselgrensplatsen, men jag kände mig så pass mör i kroppen, att jag lät bli.
Sen slappade jag i soffan hela kvällen. Jag hade ju ändå nått ca 12 000 steg.

Idag, söndag, har jag ont i knät - på ett helt annat sätt än vad jag tidigare haft.
Den tävlingsinriktade Sari vill ut och promenera, till varje pris. Jag "måste" ju samla ihop 10 000 steg-tanken driver mig.
Den förnuftige Sari säger att jag gott och väl kan unna mig en vilodag, där jag inte jagar steg hela tiden. Gunde Svan berättade i Skavlanprogrammet att även han önskade att han hade lyssnat mer på sin kropp, istället för att jaga träningstillfällen, för att inte någon annan skulle hinna träna mer än han själv.
Jag är långt ifrån vältränad och kanske just därför bör jag lyssna lite extra på min kropps signaler. Det kanske har blivit för många promenader den sista tiden. Jag är en ivrig och otålig person. Men i det här fallet måste jag anstränga mig lite extra - tankemässigt, för att inte jaga på för mycket.

Så idag, kommer jag att ta det lugnt. Jag skall ju ändå jobba idag, och det gäller att ha ork i både knä och fot, för att kunna ta sig upp och ned för trapporna när jag besöker de boende...

Det är ju bättre att nå sitt mål långsamt än inte alls...

...

Nu, när klockan är halv elva på kvällen, ser jag att stegantalet ändå kommit till ca 11 110. Inte för att jag ansträngt mig extra på något sätt. Knät har känts av stundvis, men jag har kunnat gå. Hälsenan har också krånglat, men jag har ändå hankat mig fram.

VIKT, VÄRK OCH VINTERPROMENADER

Jag har vid flera tillfällen vägt mig för att se om det hänt något med vikten. Ena stunden visar vågen 101,2 kg och i nästa stund visar den 99,6 kg. Just det där 99, 6 kg känns givetvis väldigt lockande att skriva in som resultat, men i o m att jag redan har sett 101,2 kg-resultat, kan jag inte bara blunda för det.

De senaste dagarna har högerfoten krånglat vid "hälsporren", som ju är ett besvär jag haft i många, många år (ibland mer frekvent än vid andra tillfällen...). Jag antar att det är den, för det känns som om hela hälen är söndermosad inuti...
Jag borde nog ta mig till vårdcentralen, men jag känner mig osäker på om de kommer att kunna göra något... Jag föreställer mig att jag enbart får rådet att besöka sjukgymnasten och göra sjukgymnastik, vilket jag ju redan gör...

Jag vill ju gärna kunna ta mina promenader och även dansa här hemma utan att ha ont eller förvärra problemet med foten och knäna. Annars kommer livstilsförändringen att ta så himla mycket längre tid.

För att avlasta hälen från den värsta tyngden, testar jag att gå inomhus med skor... Med sådan där annorlunda sula, som fyller upp hålfoten... Mina skor heter Skechers gorun... De påminner om de här...



...

Jag fattade ett beslut efter frukost, och det var att ta sig till vårdcentralen. Jag ville inte skjuta upp eländet längre.
Kolla så vackert det var i solskenet... :).



Väl inne hos läkaren, kom vi fram till att han inte kunde göra så mycket mer än att remittera mig vidare till en ortopedtekniker, så att jag kan få göra nya fotinlägg. Kanske måste jag acceptera en sån där pelott under foten också, för att avlasta hälen. (Jag har tidigare provat det och lidit alla helvetes kval, i o m att det gjorde så fruktansvärt ont)
Jag får dock vänta i ca en månad innan jag kommer dit. Men det är ok. Då har jag något att planera in i februari :) och vänja mig vid inläggen innan jag och kompisen A skall till Berlin och promenera :).
Läkaren menade på att det inte alltid hjälper med en spruta i foten - på en skada som varat i 10 år. Kortison har en tendens att nöta ut något i foten, i o m att man varje dag måste belasta den. Risken är att hälsenan kan gå av istället.

Jag beskrev mina andra besvär och berättade att jag ändrat min livsstil, sedan åtta veckor tillbaka.
Han tyckte att det kunde vara en bra idé att kolla både vikt och blodtryck. Sagt och gjort.

Blodtrycket visade 149/89

2 oktober 2015 - 156/80+ (minns inte vad ....)
1 december 2015 - 140/85
20 januari 2016 - 149/89 (konstigt att det går upp, nu när jag börjat motionera...)

Jag hittade information om mitt blodtryck under 2011 (samma år som morsan dog - och när det var en hektisk tid på Scrap & Hobby med mässor, uppackning, beställningar m m). 

160/90 vid första besöket.
155/85 vid andra besöket.
142/78 vid tredje besöket.
Jag fick ingen blodtryckssänkande medicin den gången.

Informationen i min gamla blogg vittnar om att jag haft liknande symptom/besvär redan då... Ont i hälsporren/hälen, problem med ländryggen/korsryggen eller ischiasnerven...
Min startvikt då, var 109,8 kg (BMI på 45,5). Midjeomfånget var 117 cm.

Vikten idag, den 20 januari 2016, var 98,6 kg (hon drog nog bort ett kilo för mycket - för både kläder och skor).
99,6 kg, var ju vad jag själv fick fram på vågen tidigare idag :). Om nu vikten stämmer, så innebär det att jag har gått ned från 106,4 kg till 99, 6 kg... Det är -6,8 kg :).
Yes! Det känns bra... :).

Jag fortsätter således att äta blodtryckssänkande medicin, för att i framtiden kunna minska ned på dem och slutligen inte äta dem alls :).
Det positiva med besöket var ju i alla fall att det "klickade" för min egen del, när det kommer till bra skor, inlägg m m.
Om man har inlägg som gör att inåtheten vid knäna inte åtgärdas, så får man ont i knäna. Och om man åtgärdar "knäna", så kanske man får hälsporre.

Hmm. Jag har ju båda problemen nu. Detta leder mig till att tycka att det är riktigt bra att faktiskt få komma till ortopedteknikern, via remiss, så att bekymren blir tydliga och kan åtgärdas på rätt sätt.
På något sätt var det också bra att repetera för sig själv att de där jädra "foppa"-tofflorna inte är bra för mina fötter (förutom för den mjuka kudden under hälen).

(Jag tror nämligen att de senaste årens bruk av "foppatofflor" (för att de är mjuka och sköna under hälen (hälsporren), har förstört mina fötter i övrigt.) 
Innan foppatofflorna gjorde entré i min värld, köpte jag sandalskor (embla - airbed) med grön gelkudde på Life (hälsokostbutik). De funkade till viss del. De gjorde underverk för hälen, men inte framfoten, i o m att det gjorde fruktansvärt ont där efter ett tag. Det kändes som att framfoten trampade på ett järngaller hela tiden.

 

Doktorn sade att jag borde gå med inneskor - med bra inlägg - och undvika att gå i bara strumplästen inomhus. Detta innebär att jag måste lära mig att vara varm om fötterna inomhus och utomhus på sommaren. Jag hatar verkligen att vara varm om fötterna!
Jag får ta med mig ett par tennisskor eller liknande till jobbet, istället för foppatofflorna - så att jag inte sliter ut fötterna där.

Utöver det, tyckte läkaren att det jag gjorde nu - med kostomläggning och aktivitet - var bra. Han var inne på att det inte hade varit helt fel med en GBP-operation, för knänas och fötternas skull. Jag höll med om det, i sak, men inte i realitet, i o m det kan bli mycket besvär efteråt... med t ex tarmvred, överskottshud m m. Därtill medför ju en snabb viktminskning överskottshud, som i sin tur måste tas is beaktande med både viktstabilitetstid, x antal centimeters häng för att kunna opereras bort o s v. Det kan ju hända att det kommer till det stadiet även om jag går ned i vikt på mitt eget sätt, men det får bli den tiden den sorgen det...
Och det går givetvis att vänta lite med operationen och boka in sig på en ny tid, om det inte skulle funka men min planerade livstilsändring.

Jag kände mig mer säker i mitt beslut att göra detta på egen hand :). Tjohooo!
Just orsaken till att jag överäter försvinner ju inte med operation, så att säga... Jag måste ju ändå jobba med mig själv under själva processen. Och att lära mig att inte överäta samt hitta ett sätt att äta lagom. Då är det ju lika bra att göra det ordentligt, så är det gjort :).
Jag resonerar för mig själv att det inte finns någon anledning att gå tillbaka till det liv jag hade förut, i o m att jag får värk och besvär som påverkar min vardag.
Jag vill verkligen kunna leva obehindrat på min ålders höst. Detta innebär att jag måste jobba för att låta kroppen tåla daglig ansträngning utan smärta och besvär.
Det känns skönt att ha ett fokus, som hjälper mig att ta nya tag, när hjärnspökena spelar mig ett spratt. 

...

Jag promenerade till Backaplan för att käka en hälsosam lunch på Göteborg WOK. Priset är sänkt från 109 kr till 99 kr - för lunch. Och det känns riktigt bra :)!
Aktivitetsarmbandet surrade till, precis utanför Göteborg WOK, och talade om att jag nått upp till den dagliga dosen av 10 000 steg. Snacka om att tajma stegen bra :).



Sedan promenerade jag hem också :).

Go, Sari... Go Sari!!!

ULLARED, MASSAGEFÅTÖLJ, FAZER CRISP, HÄLSOBOLLAR

Igår var jag på Gekås i Ullared, med min vän A.

Det var helt klart färre människor där, till skillnad från mitt förra besök, i mitten av november. Det besöket fick mig att lämna ett överfullt Gekås, för att vänta på sambon i restaurangen i två timmar. Jag har aldrig varit med om så mycket folk där. Jag fick panik!

Vi gick och gick och det kändes i fötter och ben. Men inte blev det något superbra resultat med stegantalet ändå. Knappt 9 000 steg totalt. Så det var ju bara till att vara aktiv här hemma efteråt, så att jag skulle komma upp i mina dagliga 10 000 steg :).

Vi käkade lunch på thairestaurangen som är i det andra lilla köpcentrat... Det finns alltid gott om grönsaker och kyckling för mig att äta av. Då är det lätt att välja bort gluten och laktos :).

Jag tycker ändå att det är skumt att det inte blev fler steg, med tanke på att vi var på fötterna nästan hela tiden.
När vi skulle ta en fika (½ getraw-bar + liten bit 70%-ig choklad + vatten) innan vår hemfärd, såg vi att det fanns ett massagerum. A blev lyrisk när hon fick syn på massagestolarna, i o m att hon själv provat dem vid flera tillfällen på spa-anläggninen Arken, i Torslanda.
Det kostade 10 kr för 15 minuters massage.
Det var verkligen välbehövligt.
Jösses, så skönt det var.


Bilden, som inte är en exakt kopia av massagefåtöljen, är lånad härifrån.

Väl hemma, såg jag att sambon gjorde sig redo att käcka Fazer crisp-smörgåsar med bregott och ost. Jag blev sugen och beslutade mig för att testa jag med. Jag har ju levt med rädslan att jag aldrig mer skall kunna äta dem. Jag drack en mugg citronte, med honung som sötning.
Jag tänkte att jag är beredd att riskera att tarmarna skriker ifrån och gör mig sittande på toaletten hela kvällen, men det blev ingen explosion.
Det gick bra att äta både surdegsbröd, laktosfri bregott och ost :). Tjohooo!
Jag tror väl att det handlar om mängd och hur ofta jag trycker i mig den sortens kolhydrater.
Däremot var avföring av det hårdare slaget i morse... :-(.


Efter det gjorde jag en sats med hälsobollar. Jag hade tänkt att göra något av den blandburk jag hade med nötter, russin och aprikoser, tillsammans med mandlar, chiafrön, pepparkakskrydda, dadlar och jornötssmör. Jag rullade dem i kokosflingor.
Denna gång smakade bollarna verkligen pepparkaka :).
Tjohooo!

Men i sanningens namn, kan jag väl inte säga att rågbröden och hälsobollarna utgjorde en lämplig middag. Jag kände mig hungrig ändå... Det var väl proteinet som saknades... Men men.
Det fick gå.

20 000 STEG PÅ EN DAG :)

Igår hände det... Jag tog minst 20 000 steg i går :)! 

Jösses, vad jag skaver på...

Jag åkte till stan för att gå lite i 5:an (jag letade efter en stor, lätt ryggsäck i flera butiker... även på järnvägsstationen), innan jag promenerade till Vasaplatsen för att möta min kompis A. Vi hade planerat att äta lunch på Pita - ett hälsosamt snabbmatställe. Väl där, fanns där ingen toalett. Höga stolar och pyttesmå bord. Det var inget för våra stora rumpor...

Vi gick för att leta upp det andra Pita-stället, på Engelbrektsgatan. Vi gick ned för gatan och upp igen, för vi missade numret första gången. Väl uppe igen, upptäcker vi att det inte finns kvar. Så det var ju inte så konstigt att vi inte hittade det :).

Sen gick vill till Evas Palay - eller vad det heter... Stod i kön en stund... Inte nöjda med utbudet...
En snabb vända till Biblioteket och sen till Saluhallen, för att leta upp mat. Inget där heller.
Köttbullekällaren var fullknökad... Vi gick vidare... Till Kosmos... Där fanns några alternativ... Vi fick i oss mat (två måltider för 198 kr). Toppen :).

Jag valde stekt strömming med potatismos, grönsaker och lingonsylt. Det var lurigt mättande. Jag blev supermätt först efter toabesöket och efter att vi lämnat stället. Det var gott som tusan. Men hela magsäcken stod ut som en spärrballong en stund. Helt klart inte värt det...
Vi gick till Akademibokhandeln för att kolla efter resehandböcker. Vi ska ju till Berlin i vår :).
Jag köpte inget...
Sen gick vi till Köttbullekafét, i o m att A skulle träffa sin mamma och syster där. Vi satt där en stund...
Och sen blev det bio. Carol. Snacka om en segt berättad historia. Jag somnade i början av filmen. Jösses. Jag var ju helt slut efter att ha gått så mycket som jag hade gjort (och efter den maffiga lunchen).

Sen tog jag vagnen hem. Bussen skulle kommit först efter 16 minuter, och jag ville inte stå ute och frysa. Så det blev till att promenera hem. (Jag tog på mig mina extra byxor som jag haft i ryggsäcken hela dagen och även den andra jackan - för jag ville inte frysa på vägen hem.)
Och det fick mina steg att landa på drygt 19 000 :). Woohooo!
Sen var det ju inte svårt att dansa sig till 20 000 - bara för att se vad som hände med fitbit-armbandet :).

NEJ TILL GBP-OPERATION - JA TILL ATT KLARA AV DET SJÄLV :)

Jag har tackat nej till Gastric Bypassoperationen. Jag vill hellre klara av min resa mot bättre hälsa på egen hand, eller med hjälp av några andra (om jag skulle hitta en käck viktminskningsgrupp eller så).

Jag tänker som så att jag gärna vill göra den här resan själv. Den kommer nog att två år. Det är den tid jag har innan jag fyller 50 år. Jag tror nämligen att jag behöver den tiden för att omprogrammera mig själv :). Sen är det ju klart att jag inte sätter ett sista-datum när jag fyller 50 år. Inte alls. Men det känns som en vettig tidsplan att genomföra en livsomvälvande förändring för sin framtid :).

Jag märker ju att jag kan gå ned i vikt genom att äta annan mat, mindre portioner och ett mer aktivt liv.
Jag tar mina 10 000 steg om dagen på allvar :).
Igår gick jag från Bjurslätts torg (efter att ha fixat till håret hos frisören) till rosa huset och uppåt Vågmästareplatsen. Jag stannade till för lunch, på Pita, ett hälsosamt snabbmatsställe :). Jag valde en LCHF-tallrik. Sedan fortsatte jag hemåt, längs Wieselgrensgatan och sedan vek jag av hemåt, vid Wieselgrensplatsen. Jag gick dock lite längre, till en hållplats bort - för att få ihop mina 10 000 steg innan jag kom innanför dörren. Hela promenaden gav 7 000 steg :). Resterande steg fixade jag till här hemma.

Fram till idag, på knappt 8 veckor, har jag gått ned 4,8 kg. Det är banne mig inte dåligt :).
Varje morgon vaknar jag upp med en spänd förväntan och glädje inför att väga mig :). Det är en sporre i sig, att se hur kroppen har reagerat på matintag och aktivitet.
Igår fick dock vågen sig ett spratt... Först snurrade siffrorna bara runt. Den kunde inte fixera sig. Sen visade den 99,9 kg. Flera gånger. Någon gång däremellan visade den 101,5 kg. Jag tog det senare.

EN LEDIG DAG - TID FÖR EFTERTANKE

Äntligen har jag en ledig dag.
Jag var på jobbet sex dagar av sju förra veckan. Ändå tog jag mig tid att promenera, dansa och aktivera mig. Det tycker jag är riktigt BRA!
Jag är stolt över mig själv :). Året har fått en bra början.

Idag stannade vågen på 102,5 kg. Det är nästan -4 kg sedan jag startade min resa mot bättre hälsa, för snart 8 veckor sedan. Yes!
Det blir -½ kilo i veckan, i snitt.
Det är tack vare Fitbit Charge HR och ökningen av min dagliga aktivitet som skyndat på viktminskningsprocessen den sista veckan. Det är jag helt övertygad om :).

Denna insikt ger mig kraft, ork och lust att vilja fortsätta i samma anda :). Min kropp behöver motion och en ändrad kosthållning för att kunna förändras. Det räcker således inte att enbart ändra kosten, för att få, hyfsat snabba resultat.

Och ju mer jag tänker på det där med gastric bypass-operation, desto mindre vill jag göra det. Jag menar, det är ju alltid förenat med viss risk, när man lägger sig under kniven. Dessutom vill jag inte få en massa lös hud, som sedan också MÅSTE tas bort på kirurgisk väg. Jag tänker att det nog är bättre att låta kroppen få göra sitt, och dra ihop sig i en långsammare takt. Om den nu kan det, när jag närmar mig 50 år. Om den inte klarar av det, så får jag väl undersöka möjligheten att bli av med överskottshuden på annat sätt.
Sen.

Jag får ge det här två år - för att se vad kroppen vill och klarar av.

Jag har en dröm om att vara i mycket bättre form till min 50-årsdag och kanske fira det med en resa till USA eller något annat land som jag kanske inte ens tänkt ut än :). 

Jag försöker föreställa mig hur våren kommer att se ut, med flera tillfällen till skogspromenader m m. Jag vet dock inte om jag klarar av att göra en realistisk årsplan med planerad viktminskning o s v, så jag försöker ta det som det kommer.
Ett steg i taget. Jag vet ju inte hur kroppen kommer att reagera, menar jag.

Jag vet inte om jag vågar hoppas på att jag kan jobba bort 50 kg från denna kropp, men jag kommer göra mitt allra bästa för att få optimal hälsa. Om man leker med tanken att -50 kg är målet, så har jag gått ned 8% av dem. Och det känns ju rätt så bra.
1% i veckan :).
Tjohoo!

Jag är dock medveten om att det inte alltid kommer att vara ett minusresultat på vågen. Det kommer att finnas tillfällen när vågen står still. Och då gäller det att inte ge upp utan ta nya tag. Hitta på något annat sätt att röra sig på, för att sätta igång kroppen igen :).

Jag vet ju, att ju mer jag läser på, desto fler idéer kommer jag att få, och desto fler utmaningar kommer jag att ge mig. Jag tycker ju om att utmana mig själv - om det så är inom pyssel eller hälsa. Jag vill lära mig mycket, inspirera och lära andra... Och det är väl en mina fina egenskaper :). 

Jag hoppas verkligen att jag inte får någon skada längs vägen som hindrar mig från att ta mina promenader. I dagsläget struntar jag i att det gör ont som fan i högerfoten. Jag SKA gå.
Jag tror nämligen inte att det är bra att bara sitta still, för då blir jag ju så himla stel i lederna.

Jag kan dock inte ta löpsteg eller böja foten för att sträcka mig uppåt utan att det gör JÄVLIGT ont.
Jag borde ta mig till vårdcentralen och få en remiss till en ortoped eller liknande, men jag tror att jag skall vara lite smart och göra det på onsdag eller torsdag, i o m att det brukar vara färre personer i kö, mitt i veckan.

Jag klurar också lite grann på det här med mängden kläder. Jag vill verkligen inte hamna här igen, med ett överflöd av kläder jag inte använder för att de är av fel kvalitet och får mig att svettas, eller att de är för fina för att använda till vardags.
Jag vill hellre satsa på kvalitetskläder som jag kan ha länge. Kanske kostar de mer, men jag vill verkligen köpa miljömässigt hållbara kläder. Jag vill inte bidra till den här hetskonsumtionen av billiga kläder, som i sin tur skapar miljöföroreningar och taskiga arbetslivsvillkor för människorna i de så kallade U-länderna.
Min ambition är att inte köpa nya kläder förrän jag kommit ned till storlek 44. Jag bör kunna gå runt i de jag har... Men det är klart... En ny BH och kanske några trosor behöver nog införskaffas, misstänker jag... Toppar och byxor kan ju sys in, tänker jag... :). Eller så får jag väl gå på loppis och fynda... :).