VIKT, VÄRK OCH VINTERPROMENADER

Jag har vid flera tillfällen vägt mig för att se om det hänt något med vikten. Ena stunden visar vågen 101,2 kg och i nästa stund visar den 99,6 kg. Just det där 99, 6 kg känns givetvis väldigt lockande att skriva in som resultat, men i o m att jag redan har sett 101,2 kg-resultat, kan jag inte bara blunda för det.

De senaste dagarna har högerfoten krånglat vid "hälsporren", som ju är ett besvär jag haft i många, många år (ibland mer frekvent än vid andra tillfällen...). Jag antar att det är den, för det känns som om hela hälen är söndermosad inuti...
Jag borde nog ta mig till vårdcentralen, men jag känner mig osäker på om de kommer att kunna göra något... Jag föreställer mig att jag enbart får rådet att besöka sjukgymnasten och göra sjukgymnastik, vilket jag ju redan gör...

Jag vill ju gärna kunna ta mina promenader och även dansa här hemma utan att ha ont eller förvärra problemet med foten och knäna. Annars kommer livstilsförändringen att ta så himla mycket längre tid.

För att avlasta hälen från den värsta tyngden, testar jag att gå inomhus med skor... Med sådan där annorlunda sula, som fyller upp hålfoten... Mina skor heter Skechers gorun... De påminner om de här...



...

Jag fattade ett beslut efter frukost, och det var att ta sig till vårdcentralen. Jag ville inte skjuta upp eländet längre.
Kolla så vackert det var i solskenet... :).



Väl inne hos läkaren, kom vi fram till att han inte kunde göra så mycket mer än att remittera mig vidare till en ortopedtekniker, så att jag kan få göra nya fotinlägg. Kanske måste jag acceptera en sån där pelott under foten också, för att avlasta hälen. (Jag har tidigare provat det och lidit alla helvetes kval, i o m att det gjorde så fruktansvärt ont)
Jag får dock vänta i ca en månad innan jag kommer dit. Men det är ok. Då har jag något att planera in i februari :) och vänja mig vid inläggen innan jag och kompisen A skall till Berlin och promenera :).
Läkaren menade på att det inte alltid hjälper med en spruta i foten - på en skada som varat i 10 år. Kortison har en tendens att nöta ut något i foten, i o m att man varje dag måste belasta den. Risken är att hälsenan kan gå av istället.

Jag beskrev mina andra besvär och berättade att jag ändrat min livsstil, sedan åtta veckor tillbaka.
Han tyckte att det kunde vara en bra idé att kolla både vikt och blodtryck. Sagt och gjort.

Blodtrycket visade 149/89

2 oktober 2015 - 156/80+ (minns inte vad ....)
1 december 2015 - 140/85
20 januari 2016 - 149/89 (konstigt att det går upp, nu när jag börjat motionera...)

Jag hittade information om mitt blodtryck under 2011 (samma år som morsan dog - och när det var en hektisk tid på Scrap & Hobby med mässor, uppackning, beställningar m m). 

160/90 vid första besöket.
155/85 vid andra besöket.
142/78 vid tredje besöket.
Jag fick ingen blodtryckssänkande medicin den gången.

Informationen i min gamla blogg vittnar om att jag haft liknande symptom/besvär redan då... Ont i hälsporren/hälen, problem med ländryggen/korsryggen eller ischiasnerven...
Min startvikt då, var 109,8 kg (BMI på 45,5). Midjeomfånget var 117 cm.

Vikten idag, den 20 januari 2016, var 98,6 kg (hon drog nog bort ett kilo för mycket - för både kläder och skor).
99,6 kg, var ju vad jag själv fick fram på vågen tidigare idag :). Om nu vikten stämmer, så innebär det att jag har gått ned från 106,4 kg till 99, 6 kg... Det är -6,8 kg :).
Yes! Det känns bra... :).

Jag fortsätter således att äta blodtryckssänkande medicin, för att i framtiden kunna minska ned på dem och slutligen inte äta dem alls :).
Det positiva med besöket var ju i alla fall att det "klickade" för min egen del, när det kommer till bra skor, inlägg m m.
Om man har inlägg som gör att inåtheten vid knäna inte åtgärdas, så får man ont i knäna. Och om man åtgärdar "knäna", så kanske man får hälsporre.

Hmm. Jag har ju båda problemen nu. Detta leder mig till att tycka att det är riktigt bra att faktiskt få komma till ortopedteknikern, via remiss, så att bekymren blir tydliga och kan åtgärdas på rätt sätt.
På något sätt var det också bra att repetera för sig själv att de där jädra "foppa"-tofflorna inte är bra för mina fötter (förutom för den mjuka kudden under hälen).

(Jag tror nämligen att de senaste årens bruk av "foppatofflor" (för att de är mjuka och sköna under hälen (hälsporren), har förstört mina fötter i övrigt.) 
Innan foppatofflorna gjorde entré i min värld, köpte jag sandalskor (embla - airbed) med grön gelkudde på Life (hälsokostbutik). De funkade till viss del. De gjorde underverk för hälen, men inte framfoten, i o m att det gjorde fruktansvärt ont där efter ett tag. Det kändes som att framfoten trampade på ett järngaller hela tiden.

 

Doktorn sade att jag borde gå med inneskor - med bra inlägg - och undvika att gå i bara strumplästen inomhus. Detta innebär att jag måste lära mig att vara varm om fötterna inomhus och utomhus på sommaren. Jag hatar verkligen att vara varm om fötterna!
Jag får ta med mig ett par tennisskor eller liknande till jobbet, istället för foppatofflorna - så att jag inte sliter ut fötterna där.

Utöver det, tyckte läkaren att det jag gjorde nu - med kostomläggning och aktivitet - var bra. Han var inne på att det inte hade varit helt fel med en GBP-operation, för knänas och fötternas skull. Jag höll med om det, i sak, men inte i realitet, i o m det kan bli mycket besvär efteråt... med t ex tarmvred, överskottshud m m. Därtill medför ju en snabb viktminskning överskottshud, som i sin tur måste tas is beaktande med både viktstabilitetstid, x antal centimeters häng för att kunna opereras bort o s v. Det kan ju hända att det kommer till det stadiet även om jag går ned i vikt på mitt eget sätt, men det får bli den tiden den sorgen det...
Och det går givetvis att vänta lite med operationen och boka in sig på en ny tid, om det inte skulle funka men min planerade livstilsändring.

Jag kände mig mer säker i mitt beslut att göra detta på egen hand :). Tjohooo!
Just orsaken till att jag överäter försvinner ju inte med operation, så att säga... Jag måste ju ändå jobba med mig själv under själva processen. Och att lära mig att inte överäta samt hitta ett sätt att äta lagom. Då är det ju lika bra att göra det ordentligt, så är det gjort :).
Jag resonerar för mig själv att det inte finns någon anledning att gå tillbaka till det liv jag hade förut, i o m att jag får värk och besvär som påverkar min vardag.
Jag vill verkligen kunna leva obehindrat på min ålders höst. Detta innebär att jag måste jobba för att låta kroppen tåla daglig ansträngning utan smärta och besvär.
Det känns skönt att ha ett fokus, som hjälper mig att ta nya tag, när hjärnspökena spelar mig ett spratt. 

...

Jag promenerade till Backaplan för att käka en hälsosam lunch på Göteborg WOK. Priset är sänkt från 109 kr till 99 kr - för lunch. Och det känns riktigt bra :)!
Aktivitetsarmbandet surrade till, precis utanför Göteborg WOK, och talade om att jag nått upp till den dagliga dosen av 10 000 steg. Snacka om att tajma stegen bra :).



Sedan promenerade jag hem också :).

Go, Sari... Go Sari!!!