LAGOM ÄR BÄST

Jag ser världen på ett annat sätt numera. Jag ser och framförallt, tar tag i möjligheten att samla ihop steg under min dag. Det tycker jag är JÄTTEBRA!

I förrgår, fredag, promenerade jag till Vågmästareplatsen för att käka lunch i den lilla Saluhallen. Sen tog jag buss 99 till Frölunda Torg. Jag fixade till glasögonen, vars ena skalm höll på att lossna. Sen tog jag några steg där inne, för att slippa skava i snö och modd. (jag hade ju tänkt promenera från torget till jobbet)
På jobbet blev det ännu fler steg tagna, vilket resulterade i ca 15 000 steg.

Igår, lördag, promenerade jag från jobbet till Frölunda Torg. Jag kom väl upp i ca 8 000 totalt (med morgonen inberäknad).
Sen tog jag vagnen och till Botaniska Trädgårdens hållplats och promenerade genom Slottsskogen och ned för Linnégatan, till Prinsgatans hållplats. Jag åkte vagn och buss hem. Jag hade tänkt att kanske promenera hem från Wieselgrensplatsen, men jag kände mig så pass mör i kroppen, att jag lät bli.
Sen slappade jag i soffan hela kvällen. Jag hade ju ändå nått ca 12 000 steg.

Idag, söndag, har jag ont i knät - på ett helt annat sätt än vad jag tidigare haft.
Den tävlingsinriktade Sari vill ut och promenera, till varje pris. Jag "måste" ju samla ihop 10 000 steg-tanken driver mig.
Den förnuftige Sari säger att jag gott och väl kan unna mig en vilodag, där jag inte jagar steg hela tiden. Gunde Svan berättade i Skavlanprogrammet att även han önskade att han hade lyssnat mer på sin kropp, istället för att jaga träningstillfällen, för att inte någon annan skulle hinna träna mer än han själv.
Jag är långt ifrån vältränad och kanske just därför bör jag lyssna lite extra på min kropps signaler. Det kanske har blivit för många promenader den sista tiden. Jag är en ivrig och otålig person. Men i det här fallet måste jag anstränga mig lite extra - tankemässigt, för att inte jaga på för mycket.

Så idag, kommer jag att ta det lugnt. Jag skall ju ändå jobba idag, och det gäller att ha ork i både knä och fot, för att kunna ta sig upp och ned för trapporna när jag besöker de boende...

Det är ju bättre att nå sitt mål långsamt än inte alls...

...

Nu, när klockan är halv elva på kvällen, ser jag att stegantalet ändå kommit till ca 11 110. Inte för att jag ansträngt mig extra på något sätt. Knät har känts av stundvis, men jag har kunnat gå. Hälsenan har också krånglat, men jag har ändå hankat mig fram.