DRÖMTYDNING

En dröm om Ulrikas f d mans bror, Juha, bror, som jag aldrig träffat... Han satt i "mitt kök"??? I något kök.... Jag tror att det var hos mig, men inte i mitt nuvarande hem... Jag kände mig trygg där jag var.
Han var på besök. Fråga mig inte hur/varför. Jag har en svag känsla av att Ulrika var där också.

Han var en manlig finsk, inte alltför attraktiv man... Men manlig ... Han hade ett ärrat ansikte.
Han talade god finska och detta imponerade på mig. Han var rak och ärlig i sitt sätt. (kanske kommer den här beskrivningen fram, i o m att det var en person som "såg på mig som" rakryggad - i dialogen med Olle Mattsson - se längre ned)

Jag blev intresserad och kanske "förälskad" i honom som person. Vi promenerade i Göteborg. Han tog foton på saker och ting med sin mobil. Han vågade vara "barnslig" - öppen i stunden för vad han såg. Han skämtade och hade humor. Han var trygg i sig själv.

Vid något tillfälle frågade han mig om mina finskkunskaper. Han kommenterade nog på något - jag uttryckt mig kring... Det låter ju inte finsk-finskt, utan säkerligen mycket påverkat av det svenska språkets ordföljd m m.-
Jag hade inte känt mig särskilt obekväm eller full med brister förrän då, men där och kände jag skuld, dåligt samvete och jag kände mig även bristfällig.
Jag berättade att jag nog aldrig talat då mycket bättre Finska är så här. Att det här var det bästa jag kunde åstadkomma just nu. Jag sade också att det var en brist jag bar på. Något jag kommit att sakna sedan tiden i Funningen (där kom Olle-tiden in) där jag bott som fosterbarn, där jag tyvärr tappade bort en stor del av mina finskkunskaper. Jag tappade troligtvis även bort en stor del av mig själv.
Han pratade om sina brister... Testikelcancer... El ngt liknande... Han fick hålla sig från att gå på toa, för att inte förvärra symptomen. Detta hände vid första besöket "hos mig" eller någon annan.
Jag berättade om att ha bott i fosterhem. Jag fick inte mycket till reaktion...

JAG VET INTE RIKTIGT VAD "MANNEN" REPRESENTERAR.... EN SAKNAD FADERSFIGUR - ELLER EN ÖNSKAN OM ATT JAG SKALL VARA MER TRYGG I MIG SJÄLV :). Jag tror faktiskt att mannen är ett mål jag "vill" sträva mot - utvecklingsmässigt.

Sen började jag att tänka på Morgan Allings mobbningsprogram och det faktum att han berättade om "sin" identitet som den som behandlats illa och levde efter att ständigt misslyckas för att få rätt i sin analys om sig själv. Om inte saker och ting gick fel, så såg han till att de gjorde det, genom att han strulade med flickvännerna m m - bara för att det skulle kunna bli en uppfyllande profetia.
Hans flickvän/fru lämnade honom i o m att hon såg hans beteende som ett straff mot henne för all skit han varit med om tidigare i sitt liv..
Han tog vara på tiden och jobbade med sig själv, i ett år. Han ville inte ta på sig stämpeln av att vara en "loser". Identiteten som en förlorare...

JAG SER PÅ MORGAN ALLING SOM EN "SANNSÄGARE" - NÅGOT SOM KAN HJÄLPA MIG FRAMÅT...

Jag kom att tänka på att jag inte behöver vara en överätare. Eller eller förlorare. Att jag inte behöver falla in i fällan av att överäta - som idag - söndag, när jag skall på pysselträff. Detta är något som stressar mig. Jag bär med mig den förra pysselträffens erfarenheter, där jag åt okontrollerat. Fastän jag samma vecka bestämt mig för att äta mer ren mat och undvika processad mat. Men i och med att jag såg att det hade bakats godsaker utan mjölk och gluten, så kände jag att det tagits hänsyn till mina behov och jag gav vika.
Jag upprepar, nu när jag vaknat upp tidigt denna söndagmorgon. JAG BEHÖVER INTE BEHÅLLA IDENTITETEN SOM EN ÖVERÄTARE, MED HÖGT BLODTRYCK, TASKIGA KNÄN, DÅLIG HÄLSA, SKITDÅLIG SJÄLVKÄNSLA. JAG KAN ÄNDRA PÅ BANDET SOM SPELAR I MITT HUVUD.

Jag såg även Ulrika i drömmen. Hon stod och "dansade"/vickade på höfterna i en affär... vid, typ livsmedel eller hygienprodukter.... Jag såg det inte först, men upptäckte sedan att hon var smalare. Hon stod i vita tights, kort tröja. "Alla" skavanker hade synts, hon hade haft några...
Jag frågade hur hon burit sig åt.
Hon sade att det kommit av att hon gått vilse så många gånger, när hon skulle träffa sin pojkvän (i Göteborg) (Här har nog det faktum att hon köpte två mattor av mig, något med orts-placeringen att göra).

ULRIKAS PRAT REPRESENTERAR MIG - MITT GAMLA JAG... INNAN JAG HITTAR RÄTT... MEN HENNES KROPP REPRESENTERAR KANSKE MIN ÖNSKAN OM ETT FRAMTIDA JAG

Det här med Olle Mattsson har nog satt djupare spår än jag trott...
Jag fick ju tykna kommentarer av honom på facebook, från tiden när jag bodde hos dem. Han påstod att jag mobbat hans syster. Detta är något jag minns Anna (hans mamma) berättade för mig. Själv kände jag inte igen det... att jag medvetet skulle ha mobbat...
En amatöranalys - så här 36 år senare, får mig att tänka på att orsaken till att jag sökte mig till den finska grannfamiljen, var just att den var finsk. De tillät mig tala på mitt modersmål. Jag kände mig trygg med det finska. (just nu, när jag skriver den meningen, att jag kände mig trygg med det finska - det får tårarna att välla fram i mina ögon - det får mig att tänka att jag känt mig otrygg i alla dessa år)
Jag uppfattade också den finska familjen som snäll.
Olles tykna kommentarer fortsatte sedan i privata meddelande på fejsan, tills jag blockerade honom. Jag såg ingen vits med att låta hans giftiga kommentarer förstöra min vardag.

OLLE REPRESENTERAR MITT TIDIGA JAG - MITT BARN-JAG OCH MITT TONÅRSJAG... DET ÄR DÅTID... NU ÄR NU

Jag sitter och klurar på om det inte vore på tiden att ta tag i mig själv, på allvar, med hjälp av en psykolog/psykiater. Istället för att lägga ned massor av pengar på godis och sötsaker, borde jag investera i ett psykolog/psykiaterbesök i månaden. Minst.
Jag vill inte längre bära på rollen som förlorare.
Jag kom på mig själv igår, när jag berättade för min kollega F - att min självbild sade mig att jag är en värdelös nolla.... i o m att jag skulle gå på dokumentationsutbildning. I min hjärna, när jag fick reda på att alla andra var nya på att dokumentera i Treserva, att jag var ditsänd för att jag är så kass på att dokumentera - utåt sett. Inom mig själv, känner jag att jag försöker ta hänsyn till alla fakta och göra det så bra jag bara kan.
Även där, utmålade jag mig till offer. Jag börjar förstå att jag gärna vill låta andra ta del av min negativa självbild.

JAG TOLKAR TANKEN PÅ ATT KONTAKTA EN PSYKIATER SOM MITT VUXNA JAG - SOM DEN SOM VILL TA ANSVAR... FÖRÄNDRA SPELPLANEN...

Den där boken - Kat-kitet (ett pedagogiskt material vi har på jobbet), hade också ett intressant parti om "barnet" som känner sig felbehandlat - orättvist behandlat. Att denne upplever att den "aldrig" får vara med, när det kanske bara handlar om att inte inkluderas i precis allt. Övningen består i att se alla de tillfällen folk faktiskt inbjuder till gemenskap. Att man inte låter sig präglas av enbart det negativa, utan ge det positiva mer utrymme i sitt liv.

KAT-KIT-BOKEN REPRESENTERAR KUNSKAP - NÅGOT JAG KAN TA LÄRDOM AV... JAG HAR MÅNGA GÅNGER KÄNT, ATT JAG KAN FINNA LÄRDOM I NÄSTAN ALLT... I O M ATT JAG HAR EN FÖRMÅGA ATT VÄGA IN - JÄMFÖRA - ANALYSERA....
TA BARA DET DÄR MED MY CAT FROM HELL-PROGRAMMET... BEHAVIORISM-BETEENDE-FÖRÄNDRINGEN GÅR ATT APPLICERA PÅ MITT JOBB... :-)

Jag börjar titta på första avsnittet av Morgans mission på svtplay.
Så fort en mobbningsforskare kommer i bild, inser jag att jag mobbar och kränker mig själv.
INSIKT!

IGENKÄNNINGTECKEN I TEVESERIEN
En tjej säger...
Min roll i klassen är "den tysta tjejen som inte säger så mycket".
Hennes ambition är att fokusera på det hon ska göra samt att få bra betyg. Men i o m att hon "utesluter" sig från gemenskapen, får hon heller inte den erfarenhet/kompetens som krävs för att möta folk "socialt".

En annan tjej säger...
"Jag hade ingen rätt att vara där, typ..." (hennes egen självkänsla - som hon tolkade in från klasskamraternas beteende gentemot henne)

Ett citat från avsnitt 1:
MOBBNING BEKÄMPAS GENOM ATT ÖKA GEMENSKAPEN - INTE GENOM ATT PEKA UT SKURKAR OCH OFFER. 

Vad jag kan minnas av mig själv i skolan - är att jag alltid "satte mig" med de som "anses" vara lite mobbade/ha lägre status... Kanske är det utav igenkänningsskäl, eller för att jag inte vill stödja mobbning av andra...
Jag har "alltid" velat vara vän till den som kanske inte har en vän...
MASKROSBARN...
Vänd de negativa erfarenheterna till dina styrkor. 
Precis som du velat göra sedan du skrev dina CV:n. Motgångar är fördolda möjligheter!!!

CIVILKURAGE FÖR MIG SJÄLV: 
"Det där accepterar inte jag". 
Be andra om hjälp. Rannsaka dig själv. Lär dig att omformulera dig med andra ord....
Jag är bra på vissa saker...
Börja lista upp dem...
Gör din egen s k skrytbok (brag book).

I teveserien utmålar killarna tjejerna som de som fryser ut andra tjejer - eller elever....
Tjejerna säger inget i klassrummet, utan tar det för sig - mellan tjejerna...
De vågar inte sticka ut - i rummet där även killarna är... utan tar det i ett "tryggt" rum med likasinnade. Det gäller att ena sig - kring en fråga - att hitta en gemensam fiende...
Jag skulle tro att det är ett klassiskt grupperingsbeteende.
Det saknas tillit i gruppen - mellan killar och tjejer...
Samma beteende kan jag märka av på vissa arbetsplatser - mellan anställda och chefer o s v... ... Nu då, till den här dagens mat- och dryckintag: FRUKOST
½ baguette med kokt ägg 1 glas fruktsoppa
LUNCH
1 liten portion kinesisk mat friterad kyckling med ris och currysås
MELLANMÅL/FIKA
drömrullårta godis diverse sötsaker coca cola
MIDDAG
Chicken McNuggets på Mc Donalds bon aqua-vatten att dricka MELLANMÅL 2 st trekantiga polarkaka-mackor med finsk korv (lauantaimakkara) 1 mugg te Knät har krånglat precis hela dagen - speciellt vid uppstigning från stolen. Det är helt omöjligt att sträcka ut benet - utan att grimasera av smärta...